Hans Alfredson - Härjarvisan

Li^Gksom våra fäder vikingarna i norden drar^C vi landet runt och super ^Am7oss under b^A7orden Brän^Dnvinet har ^D7blitt ett el^Gixir för kropp såväl som ^Dsjäl Kä^Gnner du dig liten och ynklig på jorden vä^Cxer du med supen och blir ^Am7stor uti ^A7orden slår^D dig för ditt ^D7håriga bröst och ^Gblir en ^Dman från hår till ^G häl.

Ja nu ^Gska vi ut och härja su^Cpa s^Am7låss och s^A7värja, brän^Dna röda s^D7tugor, slå små b^Garn och säga fula ^Dord M^Ged blod skall vi stäppen färga, nu^C äntelig^Am7en lär ^A7ja ku^Dnna dra nån ve^D7rklig nytta a^Gv min Herm^Dodskurs i ^Gmord.

^GHurra nu skall man äntligen få röra på benen, h^Cela stammen jublar och det ^Am7spritter i ^A7grenen T^Dänk att än en g^D7ång få spränga f^Gram på Brunte i ^D galopp. D^Gin doft, o kära Brunte, är trots brist i hygienen fö^Cr en vild mongol minst lika^Am7 ljuv som^A7 syrenen, tän^Dka att på din ry^D7gg få rida ^Grunt i st^Dan och spela ^Gtopp.

Ja ^Gnu ska vi ut och härja su^Cpa s^Am7låss och s^A7värja, brän^Dna röda ^D7stugor, slå små b^Garn och säga fula ^D ord ^GMed blod skall vi stäppen färga, nu^C äntelig^Am7en lär ^A7ja ku^Dnna dra nån ve^D7rklig nytta ^Gav min ^DHermodskurs i ^Gmord.

^GJa, mordbränder är klämmiga, ta fram fotogenen. Efte^Crsläckningen tillhör just de ^Am7 fenomenen ^{A7 D}inom brandmans^D7yrket, som jag ty^Gcker är nån nytta ^Dmed. ^GJag målar för mitt inre upp den härliga scenen: Bl^Codrött mitt i brandgult. Ej ^Am7 ens prins E^A7ugen en ^Dlika mustig v^D7y kan måla, e^Gns om han ^Dmålade med s^Gked.

Ja nu ^Gska vi ut och härja su^Cpa s^Am7låss och s^A7värja, brän^Dna röda s^D7tugor, slå små ^Gbarn och säga fula ^D ord ^GMed blod skall vi stäppen färga, nu^C äntelig^Am7en lär ^A7ja ^Dkunna dra nån ^D7verklig nytta ^Gav min ^DHermodskurs i m^Gord.