Håkan Hellström - Trubbel

Nu lyser ^F#mängarna av sommarn's alla b^Bmlommor Nu surrar b^Ein, och fåglar sjunger öv^Aerallt Nu stryker v^Bminden genom tr^Eädens höga^A kr^F#monor D C# break men i min trädgård är det visset, mörkt och kallt Här är det^F#m risigt och förvuxet, fult och^Bm snårigt och lika h^Eopplöst trist och grått som i mitt ^Abröst Därute ^Bmdoftar det av ^Esommar'ns alla ^Adofter^F#m D C# F#m break Där är det sommar, men här inne är det höst

Jag levde l^F#mycklig här med dig och mina ^Bmkatter ett liv i s^Eynd och utan omsorg att bli fr^Aälst Försonad ^Bmmed min karak^Etär, för jag h^Aar aldr^F#mig kunnat s^Däga nej till någonting som^C# helst Och aldrig n^F#mekat mig det ena eller ^Bmandra, och levat l^Eivet, tills jag krossades en d^Aag Det börja' ^Bmmed att du bed^Erog mig med en^A an^F#mnan, D C# F#m break en som du sa var mycket finare än jag

Vårt gräl tog^F#m veckor, ropen blandades med ^Bmgråten och jag blev gr^Eundligt jämförd med din fina^A vän Tills du bek^Bmände att han ^Egivit dig p?^A? b?^F#m?ten D C# break Då blev det dödstyst här i trädgården igen Ifrån den s^F#mtunden blev den mannen dubbelt ^Bmhatad Han hade l^Eekt med dig, med oss ett litet sl^Aag Och jag, jag k^Bmände det som^E även jag va^Ar r^F#matad D C# F#m break Jag ville slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag hade h^F#mammaren beredd under kav^Bmajen När han kom^E ut i sidenscarf och sa: God ^Adag! Kom in och sl^Bmå dig ner en s^Etund så får vi^A prat^F#ma! D C# break Jag bara stammade, nu minns jag inte vad... Och jag blev bj^F#muden på cognac och på c^Bmigarrer och kunde ^Einte få mig till att säga^A nej Och när vi s^Bmkiljdes var vi ^Ebästisar och^A bu^F#mndis och jag tog s^Daker som du gl^C#ömt med hem till ^F#mdig

Jag går omk^Gmring i mitt pompeji, bland r^Cmuiner och jag trampar r^Funt i resterna utav vårt ^Bbliv Men du skall ^Cmaldrig ge mig p^Fikar om sek^Dminer ^Gm och aldrig sk^Eball du bli en annans tidsförd^Driv Nej, åt det ^Bbmgamla skall vi binda vackra k^Ebmransar och ta vårt ^G#liv och mina katter som de^C# är Och trots all k^Ebmärleksbrist och t^G#rasighet och f^Fmransar;^Bbm Dig skall jag ^F#älska livet^F ut, dig har jag ^Bbmkär