Fria Proteatern - Sanningen och lögnen

^DmSanningen gick genom världen i rågblonda^Gm flätor ^A7och för de arma och lytta hon klädde sig^Dm fin. ^DmKärringen Lögnen stack huvudet ut genom fö^Gmnstret: ^A7- Du kan få sova hos mig! väste Lögnen.^Dm Kom in!

^C7Sanningen trippade in där och la sig i ^Fsängen, ^Dsomnade stilla och andades lätt som e^Gmtt barn. ^GmLögnen slet av henne filten och flinade^Dm elakt, ^A7drack sig berusad och smidde sin gruvliga^Dm plan.

^Dm- Kärring som kärring! sa Lögnen med buUdogg^Gmsansiktet. ^A7Hicka och rapa och flina belåtet och^Dm sjöng: ^Dm- Om vi går nakna som när vi blev födda ti^Gmll jorden ^A7kan ingen mänska se skillnad på sanning^Dm och lögn.

^C7Klänningen stal hon. Hon flätade håret med ^Fgullband ^Dspotta och svor och drog på sig den prydli^Gmga skon. ^GmKlockan och plånboken tog hon och sprang ut p^Dmå gatan, ^A7viftande stolt med vår Sannings legitim^Dmation.

^DmSanningen vakna och sakna sin gyllene klänni^Gmng ^A7oklädd och undrande stod hon på Lögn^Dmens altan. ^DmNån tog en näve med gatlort och slängde på^Gm henne ^A7Smutsig och naken sprang Sanningen gatl^Dmopp i stan.

^C7- Oskyldig är jag! skrek Sanningen. Lögnen har^F stulit ^Dklänning och klocka och plånbok och ID-^Gmbevis! ^GmArma och lytta, de jagade henne med ^Dmstenar ^A7tills hon blev gripen och slagen av stadens^Dm polis.

^Dm- Sanningen känner vi! Hon går i gyllene klä^Gmnning ^A7Du är väl full om du tror vi kan lur^Dmas så lätt. ^DmSanningen går inte naken och smutsig på ga^Gmtan! ^A7Prygla bedragerskan! Kämpa för sanning och^Dm rätt!

^C7Sanningen grät och bedyrade länge sin ^Foskuld ^Dnu är hon fattig och sjuk och kan ingenstan^Gms bo. ^GmLögnen far fram i en yster galopp genom^Dm världen ^A7för hon har stulit ett renrasigt kapplöpnin^Dmgssto.

^DmSå ser det ut. Du kan låta förhoppningen^Gm fara, ^A7fast det finns dårar som strider för Sanninge^Dmns skull. ^DmSäkert kan Sanningen segra med tiden, men ^Gmbara ^A7om hon kan stjäla som Lögnen och ljuga för^Dm guld.