Evert Taube - Den sköna helén flickan i peru

Nu jag sj^Gunger om ett annat land och ^Com en annan kust och om m^Ginnen från min ungdoms flydda d^D7ar. Det är s^Gången om den flickan som i gl^Cädje, nöd och lust lovat ^Cälska den hon r^D7edan svikit h^Gar. Vilka d^Gagar, vilka stunder utav k^Cärlek, sol och sång! Vilka n^Gätter uti silvermånens gl^D7ans! Oh, i sk^Guggan utav palmer har vi v^Candrat mången gång! Större l^Gycka på j^D7orden aldrig f^Ganns.

Oh, min ^D7älskling i Peru! Jag är ^Galltid ensam nu med min sorg, min längtan och min melod^D7i. Ingen sj^Gunger nu som förr du sjöng för m^Cig i Tapalquén! Oh, min sk^Göna, min ^D7älskade Hel^Gén!

Vilka r^Gätter uppå borden utav f^Cina bamburör! Vilka dr^Gycker uti glas utav krist^D7all! Vilka bl^Gickar över glasen som var f^Cyllda av likör! Vilka h^Gästar ut^D7i din pappas st^Gall! Oh, när lj^Guvt uti min famn du stundom v^Cilade så säll, vilken fr^Göjd, oh, vilken härlig poes^D7i! Vilka ^Garmar! Vilken barm! Oh, vilken l^Cycka varje kväll som nu för ^Galltid, för ^D7alltid är förb^Gi!

Oh, min ^D7älskling i Peru! Jag är ^Galltid ensam nu med min sorg, min längtan och min melod^D7i. Ingen sj^Gunger nu som förr du sjöng för m^Cig i Tapalquén! Oh, min sk^Göna, min ^D7älskade Hel^Gén!

Ack, när v^Gågor sakta viska i vår v^Cik i Tapalquén, solen sj^Gunker i Stilla havets f^D7amn, sitter j^Gag här upp' i Nordens land och v^Cärmer mina ben framför br^Gasan i mitt r^D7um på Österm^Galm, ensam, gl^Gömd av alla och likså av d^Cen jag älskat mest och för^Gutan annan tröst uti min s^D7org än det h^Goppet att få hyra nu till v^Cåren omigen ombord på sk^Geppet Gripen ^D7ifrån Göteb^Gorg.

Oh, min ^D7älskling i Peru! Jag är ^Galltid ensam nu med min sorg, min längtan och min melod^D7i. Ingen sj^Gunger nu som förr du sjöng för m^Cig i Tapalquén! Oh, min sk^Göna, min ^D7älskade Hel^Gén!