Evert Taube - Balladen om ernst georg johansson

Vi ^Gkom från blå Atlanten, från^Em havet^D7s maje^Gstät och mött^A7e gula s^Dtrömmen, som går ^A7ut från River Pla^Dte, där, bak^Gom skrov och master på f^Emlodens s^D7ödra s^Gtrand, låg st^A7aden Buenos A^Dires, där ^A7vi nu gick i la^Dnd. Jag k^Aman ej glömma staden, som ^Gligger där i dyn, den l^Amuktar majs och hudar och fr^Gunti^Gdimmmers par^D7fym, som pampas^Gvinden b^B7landar med d^Emoft av ^Amfebert^Grän, men kaj^Amerna är ^Glagda med s^Amten från ^D7Bohusl^Gän!

Nu gäl^Glde det att dricka, att ^Emröka, sp^D7ela k^Gort och äve^A7n spela t^Därning på d^A7enna fjärran o^Drt. I mi^Gnnet hör jag ännu, hur t^Emärning^D7arna ^Gslå och fal^A7la mellan b^Dorden, där ^A7mörka f^Dlickor gå. Det var^Am helt nära hamnen, på ^Gkrogen Ultra Mar, jag möt^Amte där en timmerman, som ^Gefter^Gdimseglad ^D7var, han kno^Ggade som s^B7tallknekt på ^Emstadens ^Amhippod^Grom han var^Am en udde^Gvallare, Ernst ^AmGeorg J^D7ohanss^Gon.

Där lå^Gg en skjuten ridhäst i r^Emännsten ^D7utanf^Gör, vår kro^A7gvärd han var ^Dmördare och ^A7kyparn sout^Denör, men allt^G var här så billigt, och ^Emallting ^D7fanns att ^Gfå från ar^A7gentinskt Mend^Dozavin till ä^A7kta fransk Bord^Deaux, och in ^Amgenom dörren, som ^Gständigt öppen stod, kom fjä^Amrilar, kom flickor av ^Gmörkt och ^Gdimblandat ^D7blod. Vid galle^Grfönstret s^B7åg jag, hur S^Emödra K^Amorset ^Gbrann, och tim^Amme efter t^Gimme på d^Amenna kr^D7og förrann^G.

Men Johans^Gson blev uppsagd och p^Emengar^D7na tog ^Gslut. Då s^A7a han: Följ mig, Fri^Dtiof, vi f^A7ar till Pampas ^Dut! Han h^Gade lärt sig rida i s^Emina ^D7unga d^Gar och ^A7nu med Georg Johan^Dsson på Pampas ut jag f^A7ar. ^D Vi re^Amser oss från bordet på ^Gkrogen Ultra Mar och dr^Amicker sista droppen av ^Gvinet ^Gdimvi har ^D7kvar, sen kros^Gsade vi g^B7lasen mot k^Emrogens t^Amegelg^Golv och läm^Amnade kvart^Geret, när ^Amklockan ^D7den slog t^Golv.

Det gi^Gck två lösa hästar vid s^Emtadens vä^D7stra gr^Gäns och barb^A7acka vi r^Ded dem, det v^A7et ni, hur det kä^Dnns! Está^Gncian La Posta - dit ^Emvar det r^D7esan gi^Gck och d^A7är på femte da^Dgen som c^A7owboys jobb vi ^Dfick. Men kvin^Amnan som är användbar till ^Gmånga ändamål hon fre^Amstar ofta ynglingen långt ^Gmera ^Gdimän han ^D7tål. Värd^Ginnans kammarj^B7ungfru hon b^Emad mig s^Amtiga ^Gin i ru^Ammmet där hon b^Godde och s^Ampela ma^D7ndoli^Gn!

Allt v^Gar ju så oskyldigt, det ^Emvar en tr^D7evlig k^Gväll, men d^A7agen efter b^Dlev jag ut^A7manad på due^Dll. Gonz^Gales hette mannen, som v^Emille s^D7e mitt bl^God och m^A7ed sin dolk i h^Danden, han ^A7frestade mitt ^Dmod. Strax f^Amick jag nu en rispa upp^Gå min högra hand som ä^Amnnu, när jag festar, syns r^Godna ^Gdimlätt ib^D7land då sp^Grang min vän em^B7ellan och ^Emropte: A^Amttenc^Gion! Och kn^Amiven mitt i hjä^Grtat fick ^AmGeorg ^D7Johansso^Gn.

Nu flyd^Gde alla andra från t^Emrakten ^Di ga^Glopp och e^A7nsam satt jag k^Dvar vid kam^A7ratens fallna kr^Dopp. - Har ^Gdu ett budskap, Georg, till S^Emverige, t^D7ill ditt ^Ghem? - Nej, sva^A7rade han s^Dtilla, be^A7kymra inte de^Dm, men t^Amag min bästa ridhäst och de ^Gpengar, som jag har och lä^Ammna detta helvete, när j^Gag ej ^Gdimmer är kv^D7ar och r^Gid till Buenos A^B7ires, det ^Emtar dig ^Amfyra ^Gdar och d^Amrick en skål för J^Gohansson på ^Amkrogen ^D7Ultra Ma^Gr