Edvard Persson - Klockorna ringa till ave

^FOch solen den sken kring hela vår jord ^C7Och nunnan hon ^Fbad vid det ^C7ensliga ^Fkor Bland ^Frosor i ^C7klostrets ^Bbhag^Fe ^DmMen riddaren k^A7om från den ^Dmblodiga ^C7lek ^DmSå röd var hans b^C7rynja men k^Finden så b^C7lek Hör ^Fklockorna ^C7ringa till ^Bbave^F Till ^Bba-a^C7-ve^F

^FOch riddaren stanna där inne till vår ^C7Och nunnan hon ^Fläkte och vå^C7rda hans^F sår ^DmBland rosor i ^A7klostrets ha^Dmge ^{C7 Dm}Hon bad för hans ^C7lycka så of^Fta en bön ^C7 Hon ^Fgav honom ^C7tröst men h^Bbon ^Fgrät själv i lönn Meda^Fn klockorn^C7a ringde ti^Bbll ^Fave Till ^Bba-a^C7-ve^F

^FNär gräset det grönska och fåglarna sang ^C7Sig riddaren åt^Fer i sadeln ^C7sig svan^Fg Bland ^Frosor i ^C7klostrets ^Bbhag^Fe ^DmHan for genom ^A7lunden med j^Dmublande ^C7lust ^DmMen ensam i celle^C7n grät nunn^Fan så tyst^C7 Meda^Fn klockorn^C7a ringde ti^Bbll ^Fave Till ^Bba-a^C7-ve^F

^FNär gräset det vissnat och bladena föll ^C7Då bröllop på b^Forgen riddar^C7en höll ^F Bland ^Frosor fr^C7ån klostre^Bbts ^Fhage ^DmMen nunnan i k^A7lostret till^Dm graven ^C7man för ^DmTill klockklang s^C7om sakta i ^Fskymningen^C7 dör Hör ^Fklockorna ^C7ringa till ^Bbave^F Till ^Bba-a^C7-ve^F