Edvard Persson - Jag har bott vid en landsväg

Jag har^C bott vid en^B7 landsväg ^Ci hela m^A7itt liv, och sett^D människor ^Gkomma och^C gå,^G7 jag sett ^Cskördarna^B7 gro på mi^Cn torva ^A7i ro, medan^D storkarna ^Gredde sit^Ct bo. Jag sett ^Dmvårarna ^G7gry, jag hört^C höststormar gny, jag sett ^B7vildgässens sträck under^Em kvällande^G7 sky. Jag har^C bott vid en^B7 landsväg ^Ci hela m^A7itt liv, och sett^D människor ^Gkomma och^C gå,^G7

Det är ^Cminnenas ^G7kväll, det är^Am ro i ett^E7 tjäll, bortom ^Amvägen det^Dm7 skymmer ^G7alltmer. Efter o^Amro och ^Dm7strid, tvenne^C mänskor f^F6ått frid, det är ^Cbara v^Darandra de s^G7er.

Jag har^C bott vid en^B7 landsväg ^Ci hela m^A7itt liv, och sett^D människor ^Gkomma och^C gå,^G7 vad som^C än drar f^B7örbi, ett ska^Cll evigt^A7 förbli det är k^Därlekens li^Gvsmelod^Ci.

När vi, b^Dmöjda av ^G7år, mot det^C okända går följa ko^B7mmande släkten väl i^Em våra spår.^G7 Jag har^C bott vid en^B7 landsväg ^Ci hela m^A7itt liv, och sett^D människor ^Gkomma och^C gå.^G7