Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
F#m C# F#m Vers 1:
F#mMin farfar var en fet C#polis, som jaga' bovar på sitt eget lillaF#m vis, Ingen batAong och inga hugg och sC#lag, Rätt upp och ner han tog dom med ett riktigt karlaF#mtag.
Refräng 1:
AOch när det var bråk i stan,D då kom Farfar ångande som fan Och sEatte sig ner och glodde och sa foArtsätt Och då blev det tyst igen, förD det fanns ingen i vårt hela län Som hEade nån lust att slåss med FeteA Norstedt.
Vers 2: Ibland så kom det utifrån, nån gammal hårding som försörjde sig på rån Men när han sprängt sig in i bankens valv Så hörde han och tusen mänskor till hur jorden skalv. Refräng 2: Det var som att krossa ägg, när Farfar sprang igenom bankens vägg Och satte sig ner på disken och sa fortsätt Sedan blev det fart som fan, jakten gick igenom hela stan Tills rånaren hamnade under Fete Norstedt. F#m C# F#m Vers 3: Idag så är han sjuttiotvå, men han är stor och fet och fläskig liksom då Vår stad har fått ett värre Klientel Men än så hänger gubben med och hjälper till när nåt är fel. Refräng 3: Och när det är bråk i stan, då kommer Farfar ångande som fan Och sätter sig ner och glor och säger fortsätt Och då blir det tyst igen, för än finns ingen i vårt hela län Som har nån lust att slåss med Fete Norstedt. Ja när det är bråk i stan, då kommer Farfar ångande som fan Och sätter sig ner och glor och säger fortsätt Och då blir det tyst igen, för än finns ingen i vårt hela län Som har nån lust att slåss med Fete Norstedt. Fete Norstedt, Oh oh oh, Fete Norstedt