Dan Berglund - Anderssons kärring

När^Am Anderssons kärring sänkt^E7s ner i ^Ammull står so^Dmnen där ^E7ensam och s^Amnopen. Och tä^Amnker, me'ns graven s^E7kyfflas ^Amfull, på sin m^Dmoder, där n^E7ere i ^Amgropen: "So^Cv i ro u^Dmti din grift, där f^Ginns ej^G#dim herrar, där ^Amfinns ej några ^E7skift!

O, min ^Ammoder! Hur ska jag hedra dej? O, min m^Goder! Hur ska jag ^Dmhedra ^Amdej?

"No^Amg var du fin, ^E7lilla An^Amn-Katrin, fast du^Dm inte var ^E7fager att s^Amkåda. Med h^Amänder med valkigt och ^E7härdat s^Amkinn och ^Dmvader ^E7med åd^Amerbråcksklåda. Och^C kinden ^Dmröd, så len och spröd, Den h^Gärjades^G#dim uti kampen f^Amör vårt ^E7bröd.

O, min ^Ammoder! Hur ska jag hedra dej? O, min m^Goder! Hur ska jag ^Dmhedra ^Amdej?

"Oc^Amh aldrig mer ska du ^E7tvätta ^Ambyk och var^Dma så n^E7ådig och tr^Amogen. Ochn ^Amaldrig mer ska far g^E7e dig st^Amryk när han ^Dmfull kommer ^E7hem ifrån ^Amkrogen. Och a^Cldrig mer (^DmNej! Aldrig mer!) ska ^Gdu av u^G#dimtmattning plö^Amtsligt segna ^E7ner.

O, min ^Ammoder! Hur ska jag hedra dej? O, min m^Goder! Hur ska jag ^Dmhedra ^Amdej?

"Du ^Amska inte sno mellan ^E7matbord och ^Amspis och ^Dmvaka h^E7os ungar, s^Amom skriker. Du sk^Ama inte fråga om s^E7idfläskets ^Ampris när m^Dmodet och pen^E7garna vi^Amker. Ty dy^Crt är bröd här, ^Dmovan jord. Men ^Gbilligt^G#dim är vårat ^Ameget kött och ^E7blod.

O, min ^Ammoder! Hur ska jag hedra dej? O, min m^Goder! Hur ska jag ^Dmhedra ^Amdej?

"Men f^Amåglarna sjunger i ^E7grönan ^Amlind. Jor^Dmdlivet ^E7följer sin ^Ambana. Här ge^Amr jag ditt namn till den ^E7hårda v^Amind som^Dm en dag ^E7ska fylla v^Amår fana! Och t^Cag det hat som när ^Dmmin själ! När ^Gjag dör^G#dim, ska jag ^Aminte dö som ^E7träl!

O, min ^Ammoder! Så ska jag hedra dej!! O, min m^Goder! Så ska jag h^Dmedra ^Amdej!