Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Omkring tAiggaren från Luossa satt allt E7folket i en ring och vid E7lägerelden hörde de hansA sång. Och om bDettlare och vägmän och oAm underbara ting och om sin E7längtan sjöng han hela nattenA lång
Det är Dnågot bortom bergen, bortoAm blommorna och sången det ärE7 något bakom stjärnor, bakom hela hjärtAat mitt Hören, Dnågot går och viskar, går oAch lockar mig och beder Kom till E7oss, ty denna jorden den är icke riket Aditt.
Jag har lAyssnat till de stillsamma bE7öljeslag mot strand om de vilda havens vila har jag drAömt. Och i Danden har jag ilat mot de fAormlösa land där det E7käraste vi kände skall blAi glömt.
Till en vDild och evig längtan föddeAs vi av mödrar bleka ur bekE7ymrens födelsevånda steg vårt första jämAmerljud. SlängdesD vi på berg och slätter för Aatt tumla om och leka och vi lE7ekte älg och lejon, fjäril, tiggare ochA gud.
Satt jag tAyst vid hennes sida, hon vars hjE7ärta var som mitt redde hE7on med mjuka händer ömt vårAt bo hörde Djag mitt hjärta ropa, det dAu äger är ej ditt och jag fE7ördes bort av anden att fåA ro.
Det jag Dälskar, det är bortom bergen och f?A?rdolt i dunkelt fjärran och min rE7ätta väg är hög och unAderbar. Och jag lDockas mitt i larmet till att bAedja inför Herran Tag all jE7orden bort, jag äga vill vad ingen, ingen Ahar.
Följ mig, bAroder bortom bergen med de sE7tilla svala floder. där allt E7havet somnar långsamt inom bergomkransadA bädd. NågonsDtädes bortom himlen är mitAt hem, har jag min moder mitt i gE7uldstänkta dimmor i en rosenmantel kAlädd.
Må de sDvarta salta vatten svalka Akinder feberröda må vi E7vara mil från livet innan morgonen äAr full Ej av dDenna världen var jag Aoändlig vedermöda led jag fE7ör min oro, otro, och min heta kärleks Askull.
Vid en snDäckbesållad havsstrand står eAn port av rosor tunga där min E7vila multna vraken och de trötta män fAå ro. Aldrig hDörda höga sånger liktA fiolers ekon sjunga under vE7alv där evig unga barn av salighetenA bo.