Cornelis Vreeswijk - Gustava

Ta^Ante Gustava får sli^Dta och slava och bry^Agga sitt äppelvi^En. Jag dri^Acker det gärna, du de^Djliga tärna, för sma^Aken är ru^End och fi^An! Din ma^Eke försvann, han! Han flö^Ag som en man, han! Och se^B7n sågs han inte ti^Ell. Och det fi^Anns en hel massa sa^Dker, Gustava va^Arom jag frå^Ega vi^All.

^AHusbondens vanor och^Dhusbondens anor ^Aangår mig inte alls^E. Dem lå^Ater ni vara, nu dri^Dcker vi bara och skr^Aattar för fu^Ellen ha^Als. ^ELivet är gott, du Men ^Ahar du förstått, du ^B7vad det skall tjäna ti^Ell? Och det finns en hel massa sa^Dker, Gustava varom jag frå^Ega vi^All.

Du^Avet vad du vet, du i^Dall avskildhet, du och jag^A lovar att du har ^Erätt. Du t^Aiger som muren, en^Dvis som tjuren om ^Adetta som ^Edu s^Aett. Jag kan^E inte förmå dig. Om jag ^Akunde förstå dig? Var^B7för du tiger sti^Ell? När det fi^Anns en hel massa sa^Dker, Gustava va^Arom jag frå^Ega vi^All.

Men så^Afår det vara, ^Dhjärnspöken bara. ^AGe mig ditt vin. Och gr^Eåt! För du ^Avill inte tala så vi fa^Dmlar i dvala, ^Ainget att gö^Era ^Aåt. Feli^Ecia försvann, hon. Hon ^Adog som en man, hon. Men ^B7en sak är ganska kl^Ear Att det fi^Anns en hel massa fr^Dågor, Gustava som al^Adrig får ^Enåt sv^Aar.