Carola - Mariavisa

^GmLägg filten så mjukt över bar^Dnet ^Gmkänn lugnet som smyger sig ^Dpå ^Ebvi fick inget rum hos de an^Bbdra ^Ebdet fanns ingen plats för oss t^Dvå. ^GmAllt liv som blir till måste äls^Dkas ^Eboch älskas för att det är ti^Bbll ^Eboch ändå så svårt låta ^Bblivet få r^Fum, ^Ebfå rum för att bli v^Fad det vill^Bb.

^GmHan kom som ett ljus från Guds him^Dmel, ^Gmen ängel kom till mig med b^Dud. ^EbOch jag tog emot honom ö^Bbppet, ^Eboch kallelsen kom ifrån G^Dud ^GmMitt liv skulle vara en åk^Der, ^Ebdär liv väcks till liv ur sig s^Bbjälv ^Ebså lät jag mysteriet s^Bbakta ta fo^Frm ^Ebi barnet jag ^Ffödde ikvä^Bbll.

^GmVi fann inget husrom du lill^De, ^Gmdet fanns inga platser att ^Dse ^Ebtill sist blev du lagd i en kr^Bbubba ^Ebnu fyller du mörkret med fr^Ded. ^EbOch värmen från husdjuren bla^Bbndas ^Ebmed doft av din nyfödda hu^Bbd. ^EbSå starkt och så nära ditt^Bb ansikte ä^Fr ^Ebdu evige,^F sårbare Gud. ^Bb

^GmLägg sjalen så mjukt över barn^Det ^Gmkänn lugnet som smyger sig ^Dpå ^Ebde andra de har ju så brått^Bbom ^Ebdet fanns ingen plats för oss t^Dvå ^Eboch liv som blir till måste ä^Bblskas ^Eboch älskas för att det t^Bbill ^Ebså enkelt det är låta li^Bbvet få rum^{F Eb}få rum för att ^Fbli vad det vil^Bbl.