Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Märk hur vår skugga (C.M. Bellman) Till grälmakar Löfberg i stärbhuset vid Dantobommen, diktad vid graven Dedicerad till Doktor Blad
AmMärk hur våE7r skugga, märAmk, Movitz, mon frère, inom ett mörket E7sig slutar, Amhur guld och E7purpur i Amskoveln, den Dmdär,Am byts tillDm grus ochAm klE7 Amu ...tar. CVinkar Charon från sin brusaGnde älv, Amoch tre gånger senE7 dödgrävaren sjäAmlv, mer du din druva ej kryEster. AmDärförE, Movitz, koAmm hjälp mig oDmch v?Am?lv gravsDmten överAm våE7r syAm ... ...ster!
Ack längtansvärda och bortskymda skjul under de susande grenar, där tid och döden en skönhet och ful till ett stoft förenar! Till dig aldrig avund sökt någon stig; lyckan, eljest uti flykten så vig, aldrig kring grifterna ilar. Ovän där väpnad, vad synes väl dig, bryter fromt sina pilar. Lillklockan klämtar till storklockans dön, lövad står kantorn i porten och vid de skrålande gossarnas bön helgar denna orten. Vägen opp till templets griftprydda stad trampas mellan rosors gulnade blad, multnade plankor och bårar; till dess den långa och svartklädda rad djupt sig bugar med tårar. Så gick til vila, från slagsmål och bal, grälmakar Löfberg, din maka, där, dit åt gräset långhalsig och smal du än glor tillbaka. Hon från Dantobommen skildes i dag och med henne alla lustiga lag. Vem skall nu flaskan befalla? Torstig var hon och uttorstig är jag; vi ä torstiga alla.