Bo Kaspers Orkester - Sjungande sig till smns

^EmNån^D dag, när det ?^G?r M^Caj igen. Ska ^Emjag se ^Ddig, och minnas ^Gdet ^Chär igen. ^EmVet dom säger det som ^Ddör blir åter jord, men mina ^Gblommor ^Cdör. ^EmJag har låtit^D något växa allt för fort. Något som^G jämt ^Cförstör.

^EmNån^Dstans, borde vi^G tro vi^C glömt, Det ^Emväntar^D där, sjunger si^Gg själv ti^Cll sömns. Man ^Emtror man ^Dvet, man ^Bmlever ^Clär. Man ^Emtrampar ^Dsnett, blir ^Bmden man ^Aär.

^EmNån^D dag, när regne^Gt tynat ^Cbort. Då^Em minns jag^D dig, och hur vi^G förstör^Cde oss. ^EmJag har burit ^Dpå en skuld som blev för tung, jag lade ^Gden på^C dig. En ^Emoförrätt so^Dm håller sig för evigt ung, förtjänar e^Gn sån s^Com mig.

^EmNån^Dstans, borde vi^G tro vi^C glömt, Det ^Emruvar ^Ddär, sjungande^G sig till^C sömns. Man ^Emtror man ^Dvet, man ^Bmlever, ^Clär. Man ^Emtrampar s^Dnett, blir ^Bmden man ^Aär. Man ^Emtror man ^Dvet, man l^Bmever l^Cär. Man ^Emtrampar s^Dnett, blir ^Bmden man ^Aär.