Bjorn Afzelius - Tusen bitar

Det ^Fsägs att ovan^Bb molnen, är^F himlen alltid^Dm blå. men det ^Bbkan va' svårt att^C tro när man int^Fe ser den. Och det sägs att efter^Bb regnet kommer^F solen fram^Dm igen, men det ^Bbhjälper sälla^Cn dom som har blitt^F' våta. För nä^Bbr vänner^Cna försvinner, eller ^Fkärleken tar^Dm slut, ^Bbser man allt med ^Clite andra ^Fögon. Man ^Bbövar sej, och^C långsamt blir man ^Fbättre på at^Dmt se, ^Bbskillnad mellan ^Csanningar och lö^Fgner.

^DmFör allting kan g?^Bb? itu, men ett ^Chjärta kan gå ^Fi tusen bitar ^Dmsäger du att d^Bbu e min vän, så^F e du^C kanske^F det. ^Dmallting kan gå^Bb itu, men ett^C hjärta kan gå^F i tusen bitar ^Dmsäger du att du^Bb e min vän, s^Få e ^Cdu kans^Fke det, Lalla la ^Bbla laaa.

Det ^Fsägs att det finns^Bb alltid nåntin^F' bra med det so^Dmm sker, och ^Bbtron är ofta^C den som ger oss^F styrka. ja man ^Fsäger mycket^Bb men man vet s?^F? lite om se^Dmj själv, när^Bb ångesten oc^Ch ensamhete^Fn kommer.

För ^Bbnär vän^Cnerna försvinner, eller ^Fkärleken tar^Dm slut, ^Bbser man allt med ^Clite andra ^Fögon. Man ^Bbövar sej, och^C långsamt blir man ^Fbättre på at^Dmt se, ^Bbskillnad mellan ^Csanningar och lö^Fgner.