Bjorn Afzelius - Tankar vid 50

^DJag uppnådde mer än jag någonsin drömt Jag har ^Aupplevt så mycket att hälften är glömt Men nu ^Gär jag tillbaks där jag ^Abörja, min vän; Jag är ^Densam igen ^{G D D}Femtio år fyllda, med fullvuxna barn På ^Aväggarna hänger trofeer på rad Men ^Gguldskivor har inget ^Avärde för den Som är ^Densam igen ^{G D}

^DFramgången kom, och nya vänner med den Ja, ^Adoften av pengar känner många igen Her^Gregud, vilken fest; Jag fö^Arstår inte än Hur jag ö^Dverlevt ^{G D}

^DJag ångrar dock inget, det var värt varje spänn Jag ^Askulle med glädje göra om det igen Och ^Gminnena är som en ^Akär gammal vän I min ^Densamhet ^{G D}

Mitt ^Gjobb har jag skött, mina ^Abarn likaså Och ^DvÃnnerna vet nog ^Gprecis var jag står Men kärleken liknar en ^Aren katastrof Nu i ^Defterhand ^{G D}

^GJag har frossat i kvinnor, och blitt ^Aälskad som få Dem har ^Dfått min respekt, och allt dem ^Gpekade på Men ingen av dem har någonsin ^Alyckats förstå Vad jag ^Där för en man ^{G D}

^DNågra dras till den spänning som finns i mitt jobb Där man ^Areser och festar, med dem ger ofta upp När det ^Gvisar sig att också ^Astjärnorna Bleknar i ^Dgryningen ^{G D}

^DAndra vill ha en man som är i balans Som är ^Ahemkär och lugn, och som känner sin plats Men har man ^Gsett halva världen kan man ^Aaldrig mer Låta sig ^Dtämjas, min vän ^{G D}

Jag ^Gdrömmer om någon som ^Akan ge mig ro Och ^Dhålla mig ung, och sen ^Gger mej passion Jag kräver ju allt, ^Aslentrianen är det Som jag ^Dfruktar mest ^{G D} Jag ^Gblir aldrig bitter, det är ^Amot min natur Men jag ^Dfunderar ibland på hur den ^Gkvinna ser ut Som inser att i denna ^Atrygga figur Bor ett ^Dkärleksdjur ^{G D}

^DDagen är kylig, hösten är klar ^AHimlen är ovanligt vacker i dag Jag^G tror jag ska göra som jag ^ABrukade göra för ^Dlängesen; ^{G D D}Jag går ner till havet och sätter mig ner Och^A känner hur vindarna blåser mig ren Vem ^Gvet, kanske dyker ett ^Anytt fenomen Upp ur ^Dvågorna ^{G D}