Bjorn Afzelius - Tankar i ligurien

Om man le^Dver i en ankdamm, och är fulls^Gtändigt tillfreds, tror man snar^At att gölen är en ocean^D. Då blir näckrosen en urskog, och man själ^Gv en mänsklighet, och på varj^Ae fråga har man själv ett svar^D. Och allt ^Gbortom horis^Donten, känns skrämm^Gande och fel,^D som ett ^Gonaturligt, ^Dobegripligt ^Aspel. Då ^Dblundar man och jäser av sj^Gälvbelåtenhet, och dumh^Aeten blir snart ens religion. ^D

Då sitter^D man i Stockholm, i Lu^Gnd och Göteborg, tre flu^Agskitar i utkanten av vär^Dlden, och bedömer och förkastar, på kr^Gogar och i kök, och av^Agör vad som har och saknar vä^Drde. Där v^Get man mer om K^Dina, P^Geru och U^DSA än dom t^Göntar vet som l^Dever där var d^Aag. Man be^Dhöver inte fråga, dom sj^Gälva hur det är, och man beh^Aöver verken läsa eller r^Desa.

Det är s^Fom om man i Kairo kräver k^Bböttbullar med lök som s^Cmakar som om mamma hade g^Fjort dom. Eller som att på caféer i P^Bbaris, beställa sill, och om dom tv^Cekar peka tinningen emot d^Fom. Som att ^Bbhålla Bajen f^Före en s^Bbketen pyram^Fid, och en sc^Bbhottis före Beet^Fhovens mys^Ctik. Då bli^Fr man sån som tysken är i ^Bbnorditalien, och då f^Cår man all den kärlek man för^Ftjänar.

"Ja, kär^Dleken är vacker, det är mä^Gnniskan som är ful." som Wen^Anberg säjer när han är på ör^Dat. Ska man skylla på systemet eller ka^Gnske på sej själv? Vem best^Aämmer vad man anser man ska g^Döra? Men d^Gen som bara bl^Dundar, är i^Gnte riktigt bl^Dind, äv^Gen om det vore sa^Dtan på bek^Avämt. Och om folkhem^Dspräktigheten, ger en stä^Gndigt bryderi får man k^Aanske gå och titta sej i spe^Dgeln.

Från min kl^Fippa i Ligurien, ser jag bö^Bbnderna som går och sv^Cänger sina liar ner' i d^Falen. Dom arbetar med kroppen, under S^Bbolens vita klot, för gaml^Cingarna, kvinnorna och ba^Frnen. I min st^Bbuga är jag al^Flting, ute i vä^Bbrlden inge^Fnting. Vilket v^Bbärde vill jag sä^Ftta på mej sjä^Clv? Vill j^Fag någonsin begripa, den j^Bbord vi springer ur får jag n^Cog se till att va en smula öd^Fmjuk!