Bjorn Afzelius - Tankar i havanna

Sk^Dymningen i Karibien faller mj^Aukt över land och hav. Stj^Därnorna ovanför är som diam^Aanter i tusental. ^GNattvinden från Ha^Avanna är tung av ^Ddofter och varm ^Gmusik. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

På b^Dussresan från Cojimar till staden s^Aitter man som på fest. Nog s^Der dom att man är utlänning, men man ^Aär som en hedersgäst. Här t^Galar man med var^Aandra och ser var^Dann in i ögon^Gen. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

I gr^Dänderna ner vid hamnen står inte h^Aororna kvar på pass. Fl^Dickan ifrån Havanna har slitit ^Aav sej sin bleka mask. Hon v^Gar flera hundra t^Ausen en gång, nu b^Dygger hon framtid^Gen. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

Jag s^Ger inga juvel^Aerare eller p^Dälsmånglare i st^Gan, jag ser heller inga ^Autslagna eller r^Dädda. Jag s^Ger däremot att ^Aalla har arbet^De och ett eget h^Gem. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

Jag g^Dår ut mot Almendaresparken och s^Aer alla fina hus. Här l^Devde en gång dom rikaste i ett ^Aomätligt sus och dus. Id^Gag är palatsen sj^Aukhus och daghem och sk^Dolor för dom sm^Gå. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

"P^Gatria o mu^Aerte- Mer än mitt l^Div är mitt fosterl^Gand." står det på husfas^Aaderna i ne^Donljus. ^G"Arbetare, fö^Arena er världen^D över och ta till ^Gkamp!" Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

Jag g^Dår längs Maleconpromenaden och k^Aänner mej rörd och stolt, och st^Dark inför kommunismens idé som ^Aenade Kubas folk. Att r^Gesa sej mot förtr^Ayckarna och sen sl^Dänga dom ut i sj^Gön. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.

På b^Gykrogen i Coj^Aiar blir ingen f^Dull i sin ensamh^Get; Där unga och gamla bl^Aandas flödar skr^Datten. Det ^Genda som är ber^Ausande är gem^Denskapen i vår s^Gång: "Guantanamera" st^Aiger i n^Datten.

Sk^Dymningen i Karibien faller mj^Aukt över land och hav. Stj^Därnorna ovanför är som diam^Aanter i tusental. ^GNattvinden från Ha^Avanna är tung av ^Ddofter och varm ^Gmusik. Jag tänker på hur vi h^Aar det därh^Demma.