Bjorn Afzelius - Medan bomberna faller

Kom säj mej nåt om skökorna som alla trampar ner, men som bara tar betalt för vad dom ger. Och vad tycks om moralisterna som skryter med sin dygd och själva lägger sej för ställning och manér? Ska slinkan gå med näsan i backen i sin skam? Det finns ju värre slampor än hon känner till. Ja, en förfinad socetetsmadame är ett kostsamt värmekrus för hon förväntar sej att drönarliv i lyx. Och när glöden har falnat, och basarnerna tar vid, får försörjarn gå till horan för en kyss. Kom se på journalisterna, på samhällsgisslarna: Många av dom plottrar bort sin möjlighet. Ja, vad får jag för pultronerna som fläckar spalterna med byskvaller och annan harmlöshet? Vars enda ambitioner är en byline och en lön och ett stambord där Det Vackra Folket finns, medan andra bryter ryggen i jakt på sanningar som skrämmer skiten ur en livrädd redaktion. Ja, till dom sista vill jag säga, innan tystnaden tar vid: Vi behöver folk som fattar sin mission! Kom se dom gamla vännerna som börjar tackla av inför tidens tjat om "opolitiskhet" Ja, det är möjligt det är inne nu med kramvänliga ord, med mjukisar och "objektivitet" Men hur ska en sleten gruvarbetare satsa på "livskvalitet"? Hur ska en ensam mor "förverkliga sej själv"? Nej, politik är inget mode, ingen "ball och trendig grei" För dom flesta är det en livsnödvändighet. Och dom fjäntar som kan unna sej att "satsa på sej själv" dem ger väl fan i resten av vår mänsklighet! Kom ni som ockuperar fabriker och kontor när dom sliter själva brödet ur er hand. Och kom ni som vågar fjättra er langs järnvägsrälsarna, för att stoppa Hormoslyrbesprutarna. Kom ni som demonstrerar för nedrustning och fred. Kom ni som slåss för daghemsplatserna. Och kom ni som orkar kämpa för dom som skall ta vid i en tid då man är rädd att skaffa barn. Ja, till er vill jag säja: Denne sången är till er! För ni är dom enda hjältarna vi har!