Bjorn Afzelius - Juanita

Jua^Dmnita, hon var vacker som en ^A7gryning när dom möttes i Madrid för l?^Dm?ngesen. Och han var ^Dmung, han var en av många ^A7hundra som rest ner för att slåss för fri^Dmheten. Och Juan^Gmita hon var med dom vig fr^Dmonten och hennes gl^A7öd gav dom andra kraft och^Dm mod. ^D7 Och om kv^Gmällen sjöng hon sånger till ^Dmgitarren ^Gm om folket och den f^Dmramtid som hon var ber^A7edd att försvara med sitt ^Dblod.

Juan^Dita, han ska alltid komma 'h^Emåg dej för hans^G inre ska du alltid finnas k^Avar. Juan^Dita, fast han aldrig kunde f^Emå dej kan han m^A7innas hur stark och fin du v^Dar.

Men dom fö^Dmrlora´ för fascisterna var^A7 starka, och han for hem med bara bitterheten k^Dmvar. Och Juan^Dmita måste gömma sig ^A7i bergen, och fast han skrev så fick han aldrig några^Dm svar. Men åren^Gm gick också hjältar bl^Dmir gamla, och dom h^A7oppas att dom yngre vill ta ^Dmvid. ^D7 Han blev ^Gmgift och fick söner och^Dm döttrar, ^Gm och hans tid med Jua^Dmnita blev liksom en dr^A7ömbild från ett annat^D liv.

Juan^Dita, han ska alltid komma 'h^Emåg dej för hans^G inre ska du alltid finnas k^Avar. Juan^Dita, fast han aldrig kunde f^Emå dig kan han m^A7innas hur stark och fin du v^Dar.

Hans båda^Dm söner var i Spanien för^A7ra sommar´n och semestra´på ett nybyggt lyx^Dmhotell. Dom hade tr^Dmäffat en gammal gumma ner´vid ^A7stranden när dom gick ut för att festa sent en^Dm kväll. Dom hade pr^Gmatat och berättat vad dom^Dm hette och om sin f^A7ar som en gång varit i Ma^Dmdrid. ^D7 Då steg hon^Gm upp och sa: "Honom ha^Dmr jag älskat! ^Gm Men här springer ni och^Dm göder nåt han har bek^A7ämpat med risk för eget^D liv!

Så ge er^D av! Jag är trött på e^Emra svängar, för ni för^Gdröjer bara frihetens^A stund. Och ni borde v^A7eta att turisternas p^Dengar är som ^A7honung i förtryckarnas^D mun.