Bjorn Afzelius - Född fri

^AmJag hittade fågeln, vid^G brunnen på gården, en r^E7ytande förvinterkväl^Aml ^AmDen låg där på marken, med ^Gobrukbar vinge och med ö^E7gonen blanka av skräc^Amk J^Cag slöt mina händer f^Görsiktigt runt kroppen, o^Dmch förde den in i mitt h^Amus D^Cen åt och den drack, o^Gch den sov hela natten f^E7ramför brasan tills elden brann ^Amut

I^Am gryningen vakna jag till av att^G fågeln h^E7ade tagit sej upp på mitt ^Ambröst D^Amär satt den och sjöng dom mest ^Gljuvliga toner, m^E7ed sin rena och glasklara^Am röst O^Cch tonerna fyllde mitt ^Gödsliga hus, t^Dmill dom mest avlägsna vinklar och^Am vrår S^Cången gjorde mej glad, oc^Gh mitt sinne blev ljust, f^E7ör jag visste att nu var vi^Am två

J^Amag köpte min fågel en ^Ggyllene bur, o^E7ch ställde den mitt på mitt^Am bord D^Amen var med när jag skrev, den ^Gvar med när jag åt, o^E7ch den var också med när ja^Amg sov J^Cag prata med fåglen, jag ^Gspela för fågeln, o^Dmch den blev som en kär gammal^Am vän O^Cch i mina stunder av ^Gsorg och förtvivlan s^E7å sjöng den mej lycklig ^Amigjen

M^Amed fågeln i huset var mi^Gn ensamhet över, o^E7ch snart kände jag livslust^Am igjen S^Amå jag bjöd hem till fest, och j^Gag bjöd hem till dans, o^E7ch vännerna fyllde mitt ^Amhem V^Ci satt hela nätter och ^Gpratade minnen, i^Dmbland ända tills det blev ^Amljust O^Cch fågeln satt med oss, hur ^Gsent det än blev, t^E7ills den somnade in i sin^Am bur

O^Amch månader kom, och^G månader gick, o^E7ch snart hade sommarn blit^Amt höst O^Amch fågeln blev tystare fö^Gr varje dag, t^E7ills den slutligen miste s^Amin röst D^Cen satt i sin bur och^G såg ut genom fönstret, m^Dmot en himmel så blytung o^Amch grå O^Cch först i oktober förstod jag ^Gtill sist v^E7ad den satt där och kikade^Am på

M^Amot skyarna såg man dom fl^Gyga på led, p^E7å väg mot sitt riktiga^Am hem D^Amom reste på instinkt, d^Gom följde dom lagar n^E7aturen så klokt har ^Ambestämt J^Cag såg på min fågel, s^Gom satt där på bordet, s^Dmå fjättrad och sorgsen och ^Amtyst, s^Cå jag öppnade fönstret, och j^Gag öppnade buren, o^E7ch jag såg hur min fågel flö^Amg ut

D^Amet går emot vår, snart ska ^Gträden slå ut, n^E7u är mörkret och kylan ^Amförbi J^Amag går runt i min trädgård och^G sneglar mot himlen, f^E7ör jag vet att snart kommer dom^Am hit

O^Cch jag tror att just en av d^Gom kommer att göra e^Dmn extra sväng över mitt h^Amem Om så^C blott för att visa sin ^Guppskattning över a^Dmtt få leva i frihet ^Amïgen