Bjorn Afzelius - Flickan från landet i norr

^AOm^F#m du re^C#mser till la^Dndet i no^Arr, där ^F#mvinden ^C#mviner i ^Dskogarna,^A ta då ^F#mmed dej en hälsning till ^Een som bo^Ar där. Till ^F#mhenne som ^C#men gång ^Dälskade ^Amig.

^AOm^F#m du re^C#mser genom s^Dnöstormar^Ana, när ^F#mälvarna^C#m fryser ^Doch vinte^Arn blir hård, se då ^F#mtill att hon har en päls ^Eom sin ry^Agg att v^F#märma och s^C#mkydda om k^Dölden blir^A svår.

^AOc^F#mh se e^C#mfter åt mig^D hur hon ^Akammar sitt hår, om d^F#met bölj^C#mar och f^Dlyter öve^Ar hennes bröst. Jag mi^F#mnns ännu väl, fast det är^E länge se^An, hennes k^F#morpsvarta ^C#mhår som ja^Dg minns he^Annes röst.

^AJa^F#mg undr^C#mar om hon m^Dinns mig ^Aännu. Kanh^F#mända ho^C#mn tänker^D på mig i^Abland. Jag ka^F#mn se henne tydligt när na^Etten är h^Aär och jag ^F#mvaggas til^C#ml sömns i ^Dmin ensamh^Aets famn.

^AOm^F#m du re^C#mser till la^Dndet i no^Arr, där ^F#mvinden ^C#mviner i ^Dskogarna,^A ta då ^F#mmed dej en hälsning till ^Een som bo^Ar där. Till hen^F#mne som en ^C#mgång älska^Dde mig. ^A