Bjorn Afzelius - En kungens man

M^Emaria går p^Då vä^Ggen s^Dom leder ^Emin till byn, hon sj^Gunger och hon skr^Dattar å^Gt lÃ?^A?rkorn^Ha i skyn. Hon ^Cär på vÃ?^G?g till torget ^Dför att s^Gälja lite bröd, och s^Amolen st^Giger, v^Darm och st^Emor, och f^Härgar himle^Emn röd.

DÃ?^Em? möter ho^Dn en herre p^Gå en ^Dhäs^Emt med yvig man. Han s^Gäger: 'Jag ?^D?¤r kungens man, s?^G?¥ jag ^Atar vad j^Hag vill ha. Och d^Cu är allt f?^G?¶r vacker f?^D?¶r att inte ^Gha nå'n man, föl^Amj med m^Gej in i^D skogen^Em skall ja^Hg visa vad ja^Emg kan!'

Hon tv^Emingas ned i gr^Däset, och ha^Gn tar p^Då hen^Emnes kropp. Hon sl^Gingrar sej och b^Der honom, fö^Gr Guds skull^A, hÃ?^H?lla opp. Men r^Ciddar'n bara skr^Gattar, ber^Dusad av sin gl^Göd. Så ho^Amn tar hans^G kniv och^D stÃ?^Em?ter till,^H och riddare^Emn är död

Dom f^Emängslade ^DMaria, hon^G ste^Dnades fÃ^Em¶r dråp. Men m^Ginnet efter r^Diddar'n blev f^Girat v^Aarje ^Hår. Ja, h^Cerrarna blir hj^Gältar, me^Dn folket de bli^Gr dömt. Och v^Ami, som v^Get hur ^Dallt gå^Emr till, f?^H?¥r veta att^Em vi drömt