Bjorn Afzelius - Dsb blues

Jag sit^Cter här på tåget, och dri^Fcker dåli^Ggt ^Cvin. Jag ^Ce orakad och svettig, och jag dof^Ftar som ett svin^G. Men i g^Cår kväll var jag vacker, i g^Får kväll v^Gar jag bä^Cst. Det var en e^Fgendomli^Gg fe^Cst.

Jag för^Cfördes av en kvinna, hon t^Fyckte j^Gag var s^Cnygg. Nu h^Car jag brännblåsor på knäna, och ^Frivsår på min ^Grygg. Jag l^Cåg i så jag såg stjärnor, ho^Fn tyckte j^Gag var ta^Cm. Hon var en e^Fgendomli^Gg da^Cm.

Jag sat^Ct en stund hos konduktören, h^Fan såg ut ^Gprecis som j^Cag. Han t^Cyckte Hemingway och Strindberg o^Fch Östergren var b^Gra. Han skulle d^Cöda Susanne Brögger om hon k^Fom til^G Københav^Cn. Han var en e^Fgendomli^Gg ma^Cn.

Men jag^C sitter här och dricker, sn^Fart är jag f^Gull och sn^Cäll. Jag ^Cär på väg hem till min dotter, hon ^Fväntar mig i k^Gväll. Fast hon kä^Cnner mina laster, så^F älskar h^Gon sin ^Cfar. Hon är ett e^Fgendomli^Gg ba^Crn.

Jag ha^Cr sjungit mina sånger i ^Fmer än^G tio ^Cår, och ^Cdet blir fler och fler som lyssnar ^Fju längre tiden g^Går. Själv blir ^Cjag alltmer ensam, s^Fnart finns d^Get inget h^Copp, jag har ett ^Fegendoml^Gigt ^Cjobb.

Och jag^C sitter här och tänker, o^Fch jag dr^Gömmer om Pa^Cris. Där ^Cvill jag bli begravd, där vill jag ^Favrunda mitt ^Gliv. Jag vill b^Cli nedgrävd under floden på^F hundra m^Geters dj^Cup. Det blir ett ^Fegendoml^Gigt ^Cslut.