Bjorn Afzelius - Dockhemmet

^CVar det så här det skulle sl^Duta, ^Fvar det så här det skulle g^Cå? Tänk att två människor som ^Dälskat k^Fan bryta n^Ger varandra s^Cå. ^AmTänk att dom händer som har sm^Gekt mej ^Ekan riva upp så djupa ^A/Dsår. ^GTänk att dom läppar som har k^Aysst mej ^Ckan attrack^Dera mej så h^Gårt.

^CHur kan jag själv bli så för^Dbittrad, ^Fhur kan man säja allt jag s^Cagt? Hur kan jag själv bli så fö^Drhärdad, h^Fur kan man^G bli så jävla^C kall? ^AmVad är det för en gräslig a^Gvgrund ^Esom plötsligt öppnats i min s^A/Djäl? ^GHur kan man tänka såna t^Aankar ^Com nå'n man^D en gång ville v^Gäl?

^CJag orkar inte gå ig^Fenom ^Dmmed vännerna vad som var f^Gel. ^EJag orkar en gång inte ^Fse dom, ^Ddet är fullt tillräckligt som det ^Gär!

^CTids nog så kommer dom att s^Däja ^Fatt livet måste ha sin ^Cgång. Att nya möjligheter v^Däntar, a^Ftt det är ^Gfel att se se^Cj om. ^CFör min del går livet åt^Fervända ^Dmpå vilket jävla vis som he^Glst! ^EMen just nu måste jag b^Fekänna: ^DDet är mycket ensamt här i^Gkväll.