Bjorn Afzelius - Atlantis

^CDu för ^Emej, ^Amnånting jag^Am7 lärt mej jag ska^F njuta, beg^Gagna och för^Cbruka.^{E Am}Jag för ^Edej, ^Aminkarnati^Am7onen av fört^Frycket, en m^Gaktcentral av n^Cycker med r^Eätten att f?^Am?rhåna och ^Gunderordna.

^CDu och j^Eag ^Amtror oss ha ^Am7genomskådat lögn^Fen, den^G gamla riddar^Cdrömm^Een. ^AmDu och ja^Eg, ^Amtvå som ^Am7är trötta p^Få det gamla besl^Gutar att tillsa^Cmmans väva^E nya mönster^Am, och ^Göppna fönstren.

Så ^Fger vi oss^G hän som e^Cn storm^C/Bvind över ^Amsanden, en ber^Fusande d^Gans, vi är^C uppfy^C/Bllda av an^Amde. I den ^Fbenvita m^Gånglansen^C binds ^C/Bdom nya ba^Amnden, inget ^Fav dom ska ^Enånsin g?^Am? av. ^F Aldrig n^Cånsin. Inte v^Gåra. Dom är ^Amnya. Dom är s^Ftärka som tusen k^Cedjor.

^CGryninge^En, ^Amduvorna skak^Am7ar av sej ruset ^F och^G kisar emot l^Cjuset.^{E Am}Sol igen,^{E Am}strålarn^Am7a visar varje^F dammkorn, vare^Gnda fläck får^C framtoning. Skugg^Eorna blir dag^Amrar, och ^Gögat klarnar.

^CVardagen^E, ^Amplikter bebl^Am7andar sej med famn^Ftag, som^G lekar gör m^Ced all^Evar. ^AmPrövning^Een, ^Amvad är e^Am7rfarenheter v^Färda? Vad ^Gvågar vi begä^Cra av do^Em vi tror oss^Am älska och ^Gav oss själva?

Är ^Fnu viljorn^Ga redo att ^Cnötas ^C/Bmot varandr^Ama? Är nu^F luften ^Gtillräckli^Cg för^C/B båda tv?^Am? att andas? Är nu^F kärleke^Gn där ell^Cer är ^C/Bdet nånti^Amng annat? Är de^Ft vi eller ^Edu eller j^Amag? ^F Är vi r^Cedo? Är vi^G stärka? Eller ä^Amr vi, som har l^Färt oss bara lata? ^C

^AmDen som lever för att^Em äga ^D/Coch inte ^Gge nånting ^Em/Amden förväxlar ofta k^Emärlek ^Dmed ^Cvanlig för^Gälsk^Amelse. ^G/Em/AmMen förälskelsen är ^Fmflyktig ^D/Csom själva ^Gsommaren, ^Em/Amoch vi måste också^Em leva ^Fmed att det f^Galler snö, ^Fmed vind och ^Gregn och köld.

^FJag är in^Ggen Gud, du^C är in^C/Bte nån gud^Aminna. ^FOch jag bl^Gir aldrig s^Clav, du^C/B får aldri^Amg bli slavinna. ^FMen förm?^G?gan att ä^Clska ä^C/Br nödvendi^Amg att vinna, för a^Ftt inte for^Elora sej s^Amjälv.^F Till det^C gamla, till d^Get enkla, det bekv^Amäma, till de m^Fönster vi måste b^Cryta.

^CSkymning^Een, ^Amvi sitter ve^Am7d elden som två n^Farrar, och^G fryser så v^Ci darr^Ear. ^AmNatt igen^E, ^Amstjärnor^Am7na ler åt m?^F?nskobarnen som ^Gsitter i sin ha^Cge med r^Eyggen åt var^Amandra, och ^Ghåller andan.

Änd^Få styr vi^G mot reven ^Coch jub^C/Blar när vi^Am strandar. Ändå^F höjer ^Gvi stolta f^Cörgä^C/Bngligheten^Ams kalkar. Ändå^F offrar v^Gi allt på^C fåfä^C/Bngligheten^Ams altare, där t^Fusentals br^Eunnit för^Amut. ^F Helt fö^Crgäves, helt f^Görbannat, helt fö^Amrtrollat, helt för^Ftvivlat, helt förlo^Crat.