Astrid Lindgren - Hujedamej s

^DHör nu på, govänner, så s^Gka jag för er berätta ^Avad en gosse gjorde, det är nu län^Dgesen, men nog lever minnet kvar i Sm?^G?lands sköna dalar, ^AKatthult, Lönneberga, det var den gossens ^Dhem. ^AHuj^Dedamej sånt ^Gbarn han var,^A ej värre tänka^Ds kan, och Emil var det na^Gmn han bar, ja, E^Amil hette h^Dan.

Sing-d^D7udel-dej sing-du^Gdel-dej sing-du^Adel-dudel-d^Dej, sing-d^D7udel-dej sing-du^Gdel-dej hu-je^Ada-jeda-m^Dej

^DHör nu på, govänner, så s^Gka jag för er berätta ^Avad vår Emil gjorde en dag i sköna^D maj. Upp i Katthults flaggstång hissa' ^Ghan sin lilla syster ^Astod sen lungt och såg henne hänga där p?^D? svaj. ^AHuj^Dedamej sånt b^Garn han var, ^Afast Ida var rätt ^Dnöjd, ty ingen annan sv^Gävat har på ^Adenna höga^D höjd.

^DNästa hyss han gjorde var nä^Gr han i grönsakssoppan ^Adök på huvet ner och sen satt där stenhår^Dt fast uti mor sins soppskål, ty hans ^Göron var för stora, ^Aså det blev att fara till doktorn det med h^Dast. ^AHuj^Dedamej sånt b^Garn han var, t^Aror inte ocks?^D? ni att den som blott en so^Gppskål har ^Avill ej ha gossar^D i?

^DHör nu på, govänner, inte^G kan jag ju berätta ^Aalla hemska hyss som vår Emil tog sig ^Dför. Men i snickarboden fick han si^Gtta alla dagar, ^Atänk på det, små barn, om ni denna vis^Da hör. ^AHuj^Dedamej sånt b^Garn han var,^A i hela Småland f^Danns ej nån så vild som ^GEmil var och ^Aingen annan s^Dtans.

Sing-d^D7udel-dej sing-du^Gdel-dej sing-du^Adel-dudel-d^Dej, sing-d^D7udel-dej sing-du^Gdel-dej hu-je^Ada-jeda-m^Dej

Sing-d^D7udel-dej sing-du^Gdel-dej sing-du^Adel-dudel-d^Dej, sing-d^D7udel-dej sing-du^Gdel-dej hu-je^Ada-jeda-m^Dej