Arja Saijonmaa - Jag vill tacka livet

Ja^Emg vill tacka li^B7vet som gett mig så ^Emmycket, det gav mig två ö^D7gon och när jag dom ^Göppnar kan jag klart ur^G7skilja det svarta från det v^Cita och högt där up^B7pe, himlens mantel strödd med s^Emtjärnor I mä^Dngden m^Cänniskor, d^B7en som jag ^Emälskar.

Ja^Emg vill tacka li^B7vet som gett mig så ^Emmycket, det har gett mig hö^D7rseln som i all sin v^Gidhet fångar natten och da^G7gen syrsor och små^Cfåglar turbiner, h^B7ammare, ett hundsk^B7all och ett ös^Emregn och r^Döstens ^Cömhet hos d^B7en som jag ^Emälskar.

Ja^Emg vill tacka li^B7vet som gett mig så ^Emmycket, det har gett mig lj^D7udet och hela alfabe^Gtet, så att jag fick orde^G7n för tankar jag t^Cänker, moder vän och b^B7roder lj^B7uset .... som upp^Emlyser Den k^Darga vä^Cg min älsklings^B7själ skall ^Emvandra.

Ja^Emg vill tacka li^B7vet som gett mig så ^Emmycket, det gav mig lång ^D7vandring för så trötta f^Götter jag gick genom st^G7äder genom djupa v^Catten över stränder, b^B7erg, i ö–knar och på^Em slättland hem^D till ditt h^Cus och dina g^B7röna ^Emängar.

Ja^Emg vill tacka li^B7vet som gett mig så ^Emmycket, det har gav mig ett h^D7järta som i grunden d^Garrar när jag ser på frukte^G7n av det hjärnan ska^Cpar och det goda så lån^B7gt borta från det o^Emnda När j^Dag se^Cr in i dina k^B7lara ^Emögon

Ja^Emg vill tacka li^B7vet Som gett mig så ^Emmycket, Det har gett mig sk^D7rattet Det har gett mig ^Gsmärtan Så att jag kan sk^G7ilja lyckan ifrån so^Crgen dom två ting som sk^B7apar alla mina s^Emånger och m^Dina s^Cånger som är ^B7era s^Emånger.

Och a^Dlla s^Cånger som är ^B7samma^Em sånger. Och m^Dina s^Cånger som era^B7 sång^Emer. Och a^Dlla s^Cånger som är s^B7anna s^Emånger.