Alf Hambe - Kajsas udde

Från Kajsas ^Cudde ser jag ^Gsolen ^Csjunka den ^Ftänker ^Cgömma sig bak ^Gliten ^Cö. Och ^Emstilla ^Amsitter jag, små ^Dmböljor ^Cklunka, jag ^Fmetar ^Cvisor jag i ^G7liten ^Csjö. Men ^Cdet är ^Fsvårt att dikta, vinden ^Cstör mig, den puffar f^Dmram små moln som ^Amsakta ^G7för mig. Här är det ^Csommarkväll och ^G7ingen ^Chör mig, för ^Fkvällen ^Emgör så ^Amvackra ^G7visor ^Csjälv.

Från Kajsas ^Cudde ser jag ^Gvattnet ^Cskratta och ^Fskogen ^Cdansa runt i ^Grosen^Ckrans. Och ^Emsjälv jag ^Amskrattar när jag ^Dmbörjar ^Cfatta, att ^Fjag är ^Cmed ikväll i ^G7världens ^Cdans. Men ^Cmot ett ^Fpapper lutar jag min ^Cpenna, det här är ^Dmviktigt, ja, ^Amjag vill ^G7bekänna Att jag - Ack, ^Cnej, mitt papper ^G7vill jag ^Cbränna! Nu ^Fsätter ^Emsolen ^Ameld på ^G7liten ^Cö.

På Kajsas ^Cudde sitter ^Gjag och ^Ctänker: Med ^Fliten ^Cö jag far väl ^Gbort en ^Cgång. Och ^Emvackra ^Amvisor liksom ^Dmbubblor ^Cblänker. Jag ^Fstoppar ^Cner min penna ^G7och min ^Csång. Och ^Cdet är ^Fmycket skönt att inget ^Cgitta. Om man är ^Dmfågel eller ^Amfisk kan ^G7kvitta. Här är så ^Cskönt att bara ^G7stilla ^Csitta När ^Fkvällen ^Emgör så ^Amvackra ^G7visor ^Csjälv.