Thastrom - Monolog

Jag fl^Cyger under en h^Gimmel av s^Dmtål Och jag f^Dmöljer dina dofter och sp^Cår ^G Jag v^Cet, jag vet att v^Gärlden är sv^Dmår Men jag k^Dmommer för att kyssa dina s^Cår ^G Och när jag h^Cittar dig syster ett par v^Gingar skall du f^Dmå Och vi l^Dmyfter mot ett luftslott för tv^Cå ^G Flyger ^Cöver dom stigar jag r^Genat med gr^Dmåt Och jag l^Dmär dig mitt hemliga språ^Ck ^G Allt d^Cetta och lite t^Gill skall du f^Dmå Plus ännu m^Dmer som jag inte längre kommer p^Cå ^G

Om hon b^Cmara kunde stannat skulle i^Abngenting vart svårt Hela v^Cmärlden skulle sett våran sh^Fmow Förra ^Cmåret när hon satt här var det i^Abnget som var fel Förra ^Cmåret satt hon är int^Fmill

Vakna ^Cmupp ur din fylledröm, kom och hj^Abälp mig se Om det f^Cminns några droppar att f^Fmå ^G Höj gl^Caset ändå, kom b^Gmroder och sjung Sjung sk^Dmål för en höstdag så m^Cörk ^G Sjung b^Cort alla spöken som f^Ginns i ditt ru^Dmm Låt oss i^Dmnse att dagen är u^Cng och k^Gåt Låt oss fl^Cyga under h^Gimlen av st^Dmål Låt oss f^Dmölja deras dotter och sp^Cår ^G