Sofia Karlsson - Du liv

Du ^Dsjunger oss sånger att ^Bmsorg är kort, låtsar ^Gtrösta när sol går ^Aner men ^Dhav dina visors ^Bm/Abuller bort, jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer! jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer!

Du ^Dliv, vad du ändå är ^Aensamt armt, mot den ^Gdröm vi drömde om ^Bmdig! Och ^Gdimdock ha vi älskande ^F#märligt och varmt sått ^Grosor vid ^Avillande ^Dstig.

Sått ^Drosor, sått med vår ^Abäste vän, att ^Gvattnas av dalarnas ^Bmdagg - men ^Gdimgingo en höstdag den ^F#mvägen igen och ^Gblödde av ^Anässlor och ^Dtagg.

Du ^Dsjunger oss sånger att ^Bmsorg är kort, låtsar ^Gtrösta när sol går ^Aner men ^Dhav dina visors ^Bm/Abuller bort, jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer! jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer!

Du ^Dliv, vad du ändå är ^Aensamt långt, när du v^Gäxer i skuggat ^Bmljus! När ^Gdimknopparna torka och ^F#mhava det trångt bland ^Gkullar av ^Asollöst ^Dgrus.

Du ^Dsjunger oss sånger att ^Bmsorg är kort, låtsar ^Gtrösta när sol går ^Aner men ^Dhav dina visors ^Bm/Abuller bort, jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer! jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer!

Du ^Dsjunger oss sånger att ^Bmsorg är kort, låtsar ^Gtrösta när sol går ^Aner men ^Dhav dina visors ^Bm/Abuller bort, jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer! jag ^Gorkar ej ^Ahöra dem ^Dmer!

Här ^Dsomnar en man från sitt ^Aeget ve, här ^Gslutar ett djur sin ^Bmstrid - du ^Gdimliv, det var allt du ^F#mhade att ge och d^Getta är ^Adödens ^Dfrid.