Panda DA Panda - Slipa sanden

D^Aom ko^C#mmmer och^G#m går likt vå^Egorna slipar sa^Bnden Ta^Ankarna ^C#mom att i^G#mnte kunna tä^Enka mer, jag hatar dö^Bden Så, h^C#mallå ja va^D#md är det? Inget a^Ellt är lugnt Men i^C#mstället fö^D#mr att vara där tappar j^Eag en stund

Id^Aio^C#mt, idi^Bot, jag är en ^Aidi^C#mot, i^Bdiot Och a^Ellting känns så o^Bverkligt Det Ã^E¤r alltid inte t^Billfälligt Och j^Eust nu känns det on^Bödigt Att bry sig om^E mitt inuti

Och ob^Eviously^B är det fler som måste kän^C#mna som mig Jag är int^C#me mer än m^G#människa Men^E obviousl^By är jag ännu väldigt lonel^C#my, lone-lonely

Hå^Alla o^C#mm dig en sista^G#M gång Skulle än^Edå aldrig fylla rum^Bmet Och det är e^An da^C#mg i t^G#maget men ^Ecarpe diem känns ännu löj^Bligt Så, ^C#mhallå ja v^D#mad är det? Inget ^Eallt är lugnt Men i^C#mstället fö^D#mr att vara där tappar ^Ejag en stund

Id^Aio^C#mt, idi^Bot, jag är en ^Aidi^C#mot, i^Bdiot Och a^Ellting känns sÃ¥^B overkligt Det Ã^E¤r alltid inte t^Billfälligt Och j^Eust nu känns det o^Bnödigt Att bry sig om^E mitt inuti

Och o^Ebviousl^By är det fler som måste kä^C#mnna som mig Jag är int^C#me mer än m^G#människa Men^E obviousl^By är jag ännu väldigt lonel^C#my, lone-lonely Och o^Ebviousl^By är det fler som måste kä^C#mnna som mig Jag är int^C#me mer än m^G#människa Men^E obviousl^By är jag ännu väldigt lonel^C#my, lone-lonely

Få^Ar jag gå hem nu? Få^G#mr jag gå hem nu? Får^E jag gå hem nu? Får^B jag gå hem nu?

Oc^C#mh do^D#mm kommer och^E gÃ¥r, kommer och går Li^C#mkt v^D#mågarna slipar^E sanden Hur ska jag Hur s^Aka jag kunna^C#m ge det fina du ^Bsäger jag har Till någon^A annan När det f^C#mina bara fa^Bnns för dig