Nordman - Under norrskenet

^AmNorrskenet bleknar på^G himm^Celen. sk^Guggorna ^Amär på^Bm jakt ^Eigen. S^Amåg du en bild från e^Gn annan^C värld? Lj^Guset föll ^Amner som ett ^Ehotfullt s^Amvärd. Gr^Amät du när hästarn^Ga föll ^Ci sken, skr^Gämda av ^Chimme^Bmlen som b^Erann? Sp^Amrakande kastades n^Gatten n^Cer, m^Gitt i din v^Amäg d?^E? allt fö^Amrsvann.

^D/EJag är h^Eär. Jag ?^Am?r int^Ge rädd^C i natt. Det finns s^Amånt som sk^Brämmer mig^E mer. ^D/EJag är h^Eär. Jag sk^Ama ta dig^E hem ^Aminatt

^AmOm du blir evig, vad h^Gänder ^Cdå? N^Gär du sett^Am allt, vart s^Bmkall du ^Egå? F^Amattar du allt, så blir^G inget k^Cvar. Fr^Gågorna k^Amvävs a^Ev alla ^Amsvar. Skr^Amäms du av svärdet, som ^Gbröts^C itu? V^Gar det en dr^Cöm, så^Bm vaknar^E du. ^AmEkot blev kvar i en fr^Gusen sk^Cog, m^Gen det blev t^Amyst när ^Evinden ^Amdog.

^D/EJag är h^Eär. Jag ?^Am?r int^Ge rädd^C i natt. Det finns s^Amånt som sk^Brämmer mig^E mer. ^D/EJag är h^Eär. Jag sk^Ama ta dig^E hem ^Aminatt

K^E5om till mig nu, nu händer det inget mer. H^E5otet är störst från det som du inte ser.

^D/EJag är h^Eär. Jag ?^Am?r int^Ge rädd^C i natt. Det finns s^Amånt som sk^Brämmer mig^E mer. ^D/EJag är h^Eär. Jag sk^Ama ta dig^E hem ^Aminatt