Nordman - Som livet och doden

^CInget var ^Gkvar och jag ^Amkände mig^F klar ^Cberedd att få^Dm ge mig av till^G slut ^Ambara bort från^G den dröm som^C jag hade för mi^Fg själv ^Coch jag trodde ^Gjag delade med ^Amdig

^AmJag ser dig ^Emspringa ^Femot mig på^C fältet ^Amoch det är svårt a^Dtt förstå ^Gatt du en gång^E var min ^Amoch blev våra^Em öde^Fn som livet oc^Ch döden då skall jag^Am gå så a^Gtt du kan stan^Fna kvar, och leva ^Gigen ^{Am G C}

^CLätt mot min^G kropp med din^Am mun mot min^F hals ^Cså bar jag dig^Dm hela väge^Gn hem ^Amjag var trött, men du^G sov och din^C hud var änn^Fu varm efter ^Clekar du ^Galdrig lekt ^Amförut

^AmOrkar jag ^Emvänta nä^Fr himlen beg?^C?r mig skall jag bli ^Amkvar där i ^Dkylan nä^Gr allt kan bl^Ei mitt! ^Amså ta det du ^Emsaknar,^F min kropp eller^C vilja jag kan ge ^Ambort hela ^Glivet för en^F dag om himlen blir ^Gmin ^{Am G C}

^CVisst kan jag ^Gblekna i ^Amskuggan av ett ^Fliv ^Cjag blev bara ^Dmbländad av^G det jag såg ^Ambilden är^G fastbränd, mi^Cn längtan var ^Fså stark ^Coch var det ett ^Glån är jag^F fattig nu

^CFördes du ^Gbort for ett^Am löfte d^Fu gav ^Cså blek när du^Dm såg mig komm^Ga fram ^Amhan förstod vad han^G såg när d^Cu vred dig ur han^Fs grepp ^Coch jag visste att ^Gsanningen var ^Fnu

^AmOm jag har ^Emfel nu, s^Få går du ifrå^Cn mig om jag har ^Amrätt skall jag^D slåss för ^Gen lögn som^E var din ^Amförneka mig ^Emaldrig med^F tystnad och^C rädsla vad har vi ^Amkvar om vi g^Gömmer det vi^F vet då finns ^Gingenting ^{Am G C}