Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Tuning: E A D G B E
D Bm G A [Verse 1]
På en klDassåterträff i en hembygdslokal hördes ”HBmits of the Nineties” och svammel och skval som emGellanåt steg till ett upphetsat, jublande skrAik.
Det var hDemkoka då, det var tvåstjärnigt nu då var dBmet fråga chans. Nu var det barn och fru men i Gövrigt så var hela klAassen sig ganska så lDik.
Som de pF#7ojkar och flickor de vBmarit en gång stGämde de upp i sin vAackraste sång de sjöng: ”SpBmarka boll och drAicka te heja hBmeja klass A9 BmC.”
[Verse 2]
På en fDilmpremiär i en svensk huvudstad där pBmågick en färgglad gigantisk charad vari Galla gestaltade framgångsrik, lycklig och chAic.
Det var skDådisar, kindpussar, snittar och drinkar plastikBmopererade tanter i minkar en stjGärnglans som glittra och glAänste så gott det nu gDick.
Och på scF#7en stod en stjärna som Bmåterfått livet och tjGöt när hon juckade mAot mickstativet: ”DBmet gör ont. Men jag bAörjar van vid den trBmendsäkra, stAenhårda stBman.”
[Verse 3]
Till en vDild karaoke och gapande sång där satt hBman som var clownen i klassen en gång med fixGerade ögon och ansiktsuttryck utav stAen.
Och de mDän som vann pojkhockeyguld nittiotvå stod i rBming runt om honom och hejade på för det hGade minsann blivit hAans tur att gå upp på scDen.
De skrek: ”SjF#7ung Smells Like Teen Spirit” sjBmung vad du vill! Nåt kGul ska väl till och med dAu duga till. Bara sjBmung för fan! Nåt Aalla kan och bevBmisa att dAu är en mBman!”
[Verse 4]
På en fDilmpremiär, på en herrtoalett där tBmändes en handrullad, söt ciggarett mellan tvGå röda läppar som formgivits med silikAon.
Och en fDilmproducent drog upp gylfen och sa: Bm ”Tack lilla gumman. Det gjorde du bra” Och han pGussade pannan och knallade därifrAån.
Och hF#7on som satt kvar var som skBmapad för mingel. modGellartat vacker men Aohjälpligt singel. Bm En pupertetspojks vAåta dröm med en blBmick lika Aiskall som Bmöm.
Bm [Verse 5]
Men på en fDilmpremiär denna magiska kväll for en tBmoadörr upp med en rasande smäll när modGellen flög ut ur sig själv och sitt glittrande lAiv.
Hon klDöste och sparka och vråla sig ut och slog hBmål på The Ark-Jepsons målade trut och flög Gin i en taxi med högklackat vinglande klAiv.
Och hon skrF#7ek åt chauffören att: ”KBmör bara kör! Du fGår allt jag äger! Åh, snAälla jag dör! Min pBmortmonä, min tAelefon. Bara tBma mig långt bAort härifrBmån.”
Bm [Verse 6]
Ur en hDembygdslokal fylld av hånskratt och skrik flydde clBmownen sin upprörda klass och publik och han skrGek: ”Jag blir aldrig Jag blir aldrig. Jag blir aldrig som nAi!”
Och där Dute låg landsbygd och snö mil på mil så helt sBmonika stal han en klasskompis bil och att hGan inte hade nåt körkort det strunta han Ai.
Och dF#7är glänste landsvägen glBmashalt och kallt men nu tGänkte han högt att: ”Jag skAiter i allt! Det är dBmags att leva Aeller dö!” och försvBmann i ett mAoln utav snBmö.
Bm D Bm G A x2 [Verse 7]
På en rDiksväg 23 några mil ifrån Kumla stod fBmotomodellen och famla och fumla i hGandväskan efter en tändare och ciggarAett.
MDidvintern bet hennes barbenta hud hon var Bmensam i världen och bortglömd av gud sedan tGaxi-chauffören försvAunnit precis som hon bDett.
Det var knF#7äpptyst och kolsvart. Knappt stjBmärnorna sken. Det Genda hon hörde var vAinden som ven. Det var mBmil till närmsta vAän och hus men då sBmåg hon ett strAålkastarljBmus.
[Verse 8]
I en nDystulen spinnande svart BMW satt en clBmown bakom ratten på riksväg 23 och det kGändes som vintern blev vackrare varje minAut.
Ur rDadion strömmade drömmande toner och snBmöstjärnor mötte hans färd i millioner och hGimlen var större och svAartare än nånsin förDut.
Då stF#7od hon där plötsligt i vBmägbanans mitt en Gängel av is klädd i skAinande vitt. Hon stod mBmajestätisk, stAolt och blek medan brBmomsarna gnAissla och skrBmek.
[Verse 9]
Och bDilen spann runt men till slut stod den still så han Bmöppnade dörrn och sa: ”Kom med om du vill”. Hon frGågade: ”Vart då?” Han svarade: ”IngenstAans”.
Hon sa: ”Du kDan inget få för jag har inget kvar.” ”BmInte jag heller” gav clownen till svar och de sGåg på varann mitt i snAöstormens virvlande dDans.
På hennes kF#7ind sken en stjärna en stBmelfrusen tår och snGön hade blekt hennes rAågblonda hår Hon sBmucka djupt A ”Låt gå.” Skaka snBmön ur sitt hAår och klev pBmå.
Bm [Verse 10]
Över stDad över land i en stelfrusen nord for en clBmown och modell utan mål eller ord från fGörväntan, förhoppning, förklaring och frågor och krAav.
HDan var så vilsen en människa kan kan bli. HBmon var förlorad men äntligen fri. Då nGådde de plötsligt ett kolsvart och stormande hAav.
Han stF#7annade bilen de sBmåg på varann. BlGickarna suckade tAårarna rann och vBminden sjöng till lAiv och till tröst men då hBmördes hans brAistande rBmöst.
Bm [Verse 11]
”Jag kDanske är galen. Jag kanske är kär men jag svBmäljer min själ om det slutar så här. Om dGetta var allt vi var tänkta och menta att blAi.”
Och hon fDöll i hans famn och sa: ”Det tar inte slut. Min Bmälskade vän. Jag har sett det förut. Det fGinns vägar som bara är öppna för såna som vAi”
SnF#7art skulle morgonen Bmåterigen gry men Gän fanns det tid för att Aälska och fly. En kBmyss, en storm, ett mAotordån. Sen gBmav de sig Aav därifrBmån.
Bm D Bm G A [Verse 12]
På en fDilmpremiär börja festen ta slut. Ur en hBmembygdslokal vingla klassfesten ut. Var modGellen och clownen blev av är det ingen som vAet.
Det var glDömt att de ens hade givit sig av men Bmöver ett kolsvart och stormande hav där sGåg den som orkade tAitta en snövit komDet.