Loke Nyberg - Vargaflicka

^DmDen flickan mötte varg I skogen Och v^Cargen sa dig vill jag ^Fha Och f^Gmlickan neka^Dmde och tveka ^A7Men så tog hon mod till sig och så hon sa ^DmDå må du mig vara trogen Och a^Cldrig vilja ha nån ^Fann Och v^Gmargen log och ha^Dmnd han tog Och sa att v^A7argakärleken är s^Dmann

En v^Dmarman hand mot kallan loven Ja j^Cag ska göra dig till ^Fmin Känn h^Gmjärtat sticka du v^Dmargaflicka Jag u^A7ndra vad den tösen har uti sitt sinn En v^Dmarman hand mot kallan loven ^CFlickan tog I handan s^Fin Hör v^Gmargar yla, I v^Dminterkyla j^A7ag ska göra dig till ^Dmmin

Å ^Dmulven tog sin tös på ryggen Och tr^Cäden blixtrade förb^Fi När v^Gmargen drog och k^Dmäften slog Genom m^A7örka skogen fram I vargaraseri Å ^Dmöver moss och över hyggen F^Cor dom som en iskall v^Find Och I k^Gmärlihet tösen p^Dmälsen slet Och k^A7yste varsamt gråbens k^Dmind

H^Dmem till vargamannens kula De k^Com dom på ett ögonbl^Fick Och t^Gmösen lekte och ^Dmulven smekte Allt m^A7ed sin tand och klo så nätt och ömt det gick Och ^Dmunder fullmånen den gula D^Cansade de med var^Fann Och t^Gmösen hand satte ^Dmulv brann Och deras v^A7argahjärtan smälte samman och de brann

En ^Dmvarman hand mot kallan loven Ja j^Cag ska göra dig till ^Fmin Känn h^Gmjärtat sticka du v^Dmargaflicka Jag u^A7ndra vad den tösen har uti sitt sinn En v^Dmarman hand mot kallan loven ^CFlickan tog I handan s^Fin Hör v^Gmargar yla, I v^Dminterkyla j^A7ag ska göra dig till ^Dmmin

Och v^Dmåren kom till vargaskogen Tills^Cammans gick dom ut på j^Fakt De mot s^Gmommaren lida och vid fl^Dmickans sida F^A7anns han troget kvar som han sagt Men för fl^Dmickan var nu tiden mogen Ej l^Cängre hennes hjärta b^Frann Och d^Gmagen grydde och fl^Dmickan flydde F^A7ör att söka en annan ^Dmman

Men det ^Dmbudet snart till gråben nådde Och g^Cråtande så sprang han ^Fut Och ^Gmöver berg genom b^Dmen och märg Kunde m^A7ännen höra vargens brustna hjärtas tjut Och t^Dmösen nya karlen rådde Att ^Crid iväg för fullan h^Fov Men trotts ^Gmhästens dans fick han ^Dmingen chans Nej m^A7annen föll för vargen ^Dmrov.

En ^Dmvarman hand mot kallan loven Ja j^Cag ska göra dig till ^Fmin Känn h^Gmjärtat sticka du v^Dmargaflicka Jag u^A7ndra vad den tösen har uti sitt sinn En v^Dmarman hand mot kallan loven ^CFlickan tog I handan s^Fin Hör v^Gmargar yla, I v^Dminterkyla j^A7ag ska göra dig till ^Dmmin

^DmMen flickan visste att ulvar elden skydde Så hon s^Catte eld på hela b^Fyn Sin by I ^Gmeld hon döpte och männen l^Dmöpte Alltm^A7edan lågorna slog högre upp I skyn Men ^Dmse den ulven aldrig flydde Tills^Cammans gick de upp I f^Fyr Mot var^Gmandras arm I en ^Dmeld så varm Fick v^A7argamann och mö sitt sista äventyr

I l^Dmågan av den röda glöden ^CÄnn en gång de båda br^Fann Utav l^Gmågor kysst sen blev a^Dmllting tyst Men t^A7ystnaden vittnar om att vargakärleken är sann Till^Dmsammans fick de möta döden Tills^Cammans fick de brinna ^Fut Och I h^Gmettans plåga och ^Dmeldens låga F^A7ann de två varann igen tillslut

En ^Dmvarman hand mot kallan loven Ja j^Cag ska göra dig till ^Fmin Känn h^Gmjärtat sticka du v^Dmargaflicka Jag u^A7ndra vad den tösen har uti sitt sinn En v^Dmarman hand mot kallan loven ^CFlickan tog I handan s^Fin Hör v^Gmargar yla, I v^Dminterkyla J^A7ag skall göra dig till J^A7ag skall göra dig till J^A7ag ska göra dig till ^Dmmin