Loke Nyberg - Klyschan

Det var ^Amdu och jag mot världen. Det är väl ^Dmså det brukar va´. En gammal ^Gklyscha om ett ^Ekärleksi^Amdeal. Med ^Dmrosa moln runt huvet, t^Amingeling och tra^Flala dansa vi ^B7runt på varsin ^Ehembygd pide^Amstal. Vi gjorde a^Amllt man skulle göra. Gjorde ^Dmallt och lite till. Vi danska b^Garfota i c^Eentrum mitt på ^Amdan. Måla ta^Dmvlor till varandra, bada ^Amnakna i a^Fpril och gav bort ^B7prästkragar till främlingar på s^Etan.

Vi gav s^Dmmeknamn till varandra ingen ^Amannan visste om och kli^B7ppte samma skitfula ^Efrisyr. Det var ^Amrosa moln i dimmor. Hej och ^Dmhå en flaska rom och hela l^Amivet var ett ^Evackert även^Amtyr.

Sen kom en ^Amannan man emellan. Ja de ^Dmgör ju gärna det och det var ^Gsäkert inget ^Ejättelätt ^Ambeslut. Men du ^Dmförklarade för mig på nåt slags ^Amtrendriktigt ca^Ffé att ^B7även vackra ^Esagor har ett ^Amslut. Sen blev ^Amdu bekant med rädsla när j^Dmag blev vän med våld. Inte mot ^Gdig men allting ^Eannat jag kom ^Amåt. Jag d^Dmränkte mig i blod. Jag skrek att: ”^AmKärleken är s^Fåld!” och spy^B7dde upp en flod av eld och g^Eråt. Men ^Dmtårarna blev tystnad. Ni blev^Am vi och vi blev jag och på det ^B7hela var det nog ett riktigt ^Eval. Han var ^Amlugn och hade självdistans och ^Dmeget företag men inte ^Amfan var ni nåt ^Ekärleksi^Amdeal.

Och ^Amtiden vandra vidare som d^Dmen som oftast gör du klippte p^Gage och jag lät r^Eaka av mitt ^Amhår. Det blev en ^Dmstrid mellan klischen att gammal ^Amkärlek aldrig d^För och den att ^B7tiden skulle l^Eäka alla ^Amsår. Och tystn^Amaden blev glömska och vi s^Dmom folk är mest. Jag blev ^Gvulgär och dum och ^Edu blev stel och ^Ampryd. Du gick en ^Dmdatakurs på komvux, jag på f^Amotboll och på f^Fest med varsin ^B7fejkad, cynisk storstads^Eattityd. Du s^Dmkiljde dig från honom efter m^Amindre än ett år och flydde ^B7upp till norrland strax därpå^E. Till en ^Amfolkhögskolekurs i art directin^Dmg och dekor och jag t^Amog det som ett ^Eslutgiltigt ^Amhejdå.

Men ^Amså möttes vi av slumpen, det ^Dmär väl sånt som sker. Nu s^Gtår du mitte^Emot mig här ^Amigen. Och f^Dmast vi inte setts på åtta ^Amår, ja kanske m^Fer, känns det pl^B7ötsligt inte s^Eärskilt länge ^Amsen. Du och j^Amag är inte gamla, inte h^Dmeller särskilt unga ifall ^Gvi har blivit ^Evuxna vette ^Amfan. Men visst b^Dmorde vi förmå fast hela v^Amärlden börjat g^Funga att träffas^B7 i trekvart nånstans på ^Estan. Jag ^Dmlovade mig själv att vara öd^Ammjukt social låta det ga^B7mla va begravet. Cool och kal^El. Men jag ^Amser ju vad du tänker, fan du g^Dmer mig inget val, nu ^Amkommer allting ^Eupp i alla f^Amall.

För du har ^Amfyratusen sorger i din ^Dmhimmelsblåa blick och en ^Gdoft av bortglömd ^Elängtan i ditt h^Amår. Dina ^Dmaxlar tyngs av saknad över ^Amallt du aldrig ^Ffick och ^B7vreden över ^Eallt du aldrig^Am får. Och dina ^Ambleka läppar darrar över ^Dmallt du aldrig sa och dina ^Ghänder över a^Ellt du aldrig ^Amgjort och av en k^Dmänsla att du blivit ^Amallt du aldrig skulle ^Fva och ^B7av att hela livet gått för ^Efort. Och du har ^Dmfärgat dina kläder i förbitt^Amrad ensamhet som ifall^B7 inget gick att göra nånting ^Eåt. Och du g^Amömmer dig för världen som en v^Dmacker hemlighet men dr^Amänker din ^Eskönhet i gråt.

Men jag vill ^Amsy dig en klänning av färggranna, barnsliga ^Edrömmar. Jag vill ^Efästa en prästkragekrans i ditt mörkbruna ^Amhår. Jag vill ^Amsy utav stjärnfall med månljus som glimmande sö^Emmar. Jag vill tala i svart och i vitt på ett språk du för^Amstår. Jag vill att du s^Fjunger för mig om en odödlig lycka min ^Amkära. Sjung be^Frusat, förtjusat om allting vi trodde vi g^Amlömt. Jag har korsa^Ft ett hav utav sorg för att vara dig nä^Amra för att ^Fhålla dig hårt för att hålla dig varsamt och ömt.^Am

Och ^Amrör du mig vid handen är det h^Dmanden som jag minns. Darr^Gande, prin^Esesslik öm och v^Amit. Och ifall k^Dmärleksidealet överh^Amuvudtaget ^Ffinns då t^B7ror jag fakt^Eiskt vi kan hi^Amtta dit. Det kan va ^Amdu och jag mot världen, som det ^Dmalltid vart förstås. Med r^Gosa moln i ^Edimmor, älvor, ^Amtroll. Och att vi ^Dmvandrat klyschan runt och många ^Amgjort det före ^Foss det k^B7ommer inte ^Espela någon r^Amoll.