Autoscroll
1 Column 
Text size
Transpose 0
Tuning: E A D G B E
[Intro] Fm Cm G Cm (x2) [Verse 1]
Jag sCmatt en dag som alla andra på centralstatiGon I en flock av stress och morgonlynne, brådska och frustratCmion. Ett kollektivt missnöje bland folk av alla slFmag som vCmäntade på G9:an denna hFmelt vanliga dCmag.
[Verse 2]
Då plCmötsligt ut ur mängden av storstadsirritatiGon klev det fram en man en ganska säregen persCmon. Han räckte mig en svärtad hand och sa med rosslig hFmals: TillCmåt mig att presentGera mig mitt nFmamn är ingen Cmalls.
[Instrumental] Fm Cm G Cm (x2) [Verse 3]
För jag fCmyller inte nå:n funktion och ingenting är mGitt och i en värld av färger är jag snöglänsande vCmitt. Ser du en man framför dig ser du ett hölje blFmott för Cminget är min Gägodel och inget fFmaller min lCmott
[Verse 4]
Men dCmet har inte alltid, inte alltid vart så hGär. Jag har också varit ung och ropat att jag Cmär. Jag är, jag vill, jag känner jag gör allting som jag vFmill och Cmingen kan förnGeka mig min rFmätt att finnas tCmill.
[Verse 5]
Då vCmar jag stark och vacker, då var jag framgångsrGik framtiden låg öppen för mig ljuvlig, sagolCmik. Här är mitt skratt, här är min sorg, här är jag, här är jFmag! FjCmärran låg mig tGanken då på sFmocialbidrCmag.
[Instrumental] Fm Cm G Cm (x2) [Verse 6]
Men tCmiden hann ikapp mig som den så ofta gGör. Hoppets stjärna flämtar till, så falnar den ja den och dCmör. Och bara några dagar efter att jag fyllt trettiofFmem stCmod jag klädd i hGunger i den pFmark som var mitt hCmem.
[Verse 7]
Jag fCmörlorade mitt ansikte, förlorade mitt nGamn. Ett skepp av kött, i ett hav av sten, vindstilla utan hCmamn. En vingklippt fågel utan sång som hade flytt sin bFmur. Så lCmevde jag på smGulor och på pFmantburkars retCmur.
[Verse 8]
Jag fCmörlorade min självrespekt, förlorade min trGo. Lyfte min slitna hatt, bjöd allt farväl och gick till rCmo. För ingen talar, ingen lyssnar, tittar, ingen lFmer. Jag tCmog mitt öde och sGuckade att nu fFminns jag inte mCmer.
[Instrumental] Fm Cm G Cm (x2) [Verse 9]
Och fCmör den som inte finns är livet sällan lGätt, så jag ber dig skänk mig tjugo spänn eller en cigarCmett. Men allra helst skänk mig ett krus med eld och tårar Fmi så tCmömmer jag den Gi ett drag och blir Fmallting jag kan blCmi.
[Verse 10]
Då skCmall jag vara någonting för omvärlden va dGöv. Då skall jag vakna upp imorr´n och darra som ett lCmöv. Då skall jag va´ ett as i dag och i morr´n då är jag ett vFmrak och kCmämpar hela fGörmiddan för Fmatt kunna stå rCmak.
[Instrumental] Fm Cm G Cm (x2) [Verse 11]
Jag rCmäckte honom en sedel och sa: Det är så mycket som jag kGan. Så klev jag på min vagn, slog mig ner, han försvCmann. Och mina ögon blänkte och uttorkad var min hFmals. Där sCmatt jag sen och tGänkte på Fmingenting Cmalls.
[Verse 12]
Jag lCmever starkt och vackert, jag lever framgångsrGikt men sen den dan på centralstation är ingenting sig lCmikt. För varje gång jag ser någon som tigger eller bFmer blir dCmet så smärtsamt Guppenbart att jFmag är inget mCmer.
[Verse 13]
För Cmom den dagen kom då jag föll liksom hGan, förvandlades från man till stoft, gav upp och försvCmann, ett felsteg och ett missförstånd, en flaska och ett slFmag. Sen skCmall jag ohörd rGopa: att här Fmär jag! Här är jCmag!