FLYKTEN FRÅN SVERIGE Text & musik: Loke Nyberg http://www.lokeloke.se/ Album: 11/11

Som en ^Cklagosång ljöd s^Firenen^Cs tjut, här kom det^F krig v^Ci hade vän^Gtat på Hela ^Cstaden tycktes plötsligt stanna^F upp och andas^C ut den 5:e^F maj å^Gr ^C2032 Det har ^Ealdrig vart så tyst som denna^Am försommarnatt, jag minn^Fs stillhete^Cn so^Gm igår Som att vi ^Cfann varandra i ^Finsikten ^Catt denna ^Fstad var ^Ginte längre^C vår

Jag såg^C jaktplanen flyga ^Flågt mot v?^C?r hamn, sen kom d^Fet vär^Csta ljud jag ^Ghar hört Och min ^Cpappa lyfte upp mig i s^Fin famn och sa:^F "Nu är varvet^G förstört" Jag minns ^Enätter i skyddsrum med^Am fladdrande ljus, jag mins^F män och ma^Cskiner^Gs vrål Jag minns ^Cgråtande kvinnor och^F raserade^C hus och en^F stank av ben^Gsin och^C stål

Vår ang^Cripare var en mili^Ftär öv^Cermakt, det blev ^Fen eff^Cektiv inv^Gasion För att^C undvika en fulls^Ftändi^Cg slakt skrev v^Fi snabbt på en kapitu^Glation Från^E Stockholm i öster til^Aml Götet i väst, ja i^F vare^Cnda st?^G?rre stad Ställde^C segraren till med en hej^Fdundrande^C fest och en gi^Fgantisk mili^Gtärp^Carad

Först^C trodde vi allt skulle^F vara som^C förr, vi b^Fehöll vå^Cran stat^Gsminister Men ^Csnart började patrullerna^F gå dörr ti^Cll dör^Fr i jakten på t^Gerrorister Vårt kvar^Eter stank kroniskt och^Am kvävande bränt, var^Fje natt var det n^Cåt nytt ^Gsom brann Varje ^Cdag fick vi höra om^F någon v^Ci känt s^Fom of?^G?rklarligt f^Cörsvann

Och jag ^Cvaknade en natt av ett ^Frasande ^Cdån, nu hade^F turen^C kommit till^G oss Och min ^Cmamma skrek: "Vi m?^F?ste ^Chärifrån, vi k^Fan inte gömma oss, vi ^Gkan inte slåss!" Och vi ^Esprang genom gränder och^Am mörka kvarter, ja^Fg försökte ^Catt svälja^G min gråt Genom ^Cparker och dungar och sen ^Flyftes jag ^Cner i en ^Fläckande^G segel^Cbåt

Havet var^C svart och evighetsstort, i ^Ffjärran^C såg jag G?^G?teborg Och då ^Cinsåg jag plötsligt v^Fad vi ha^Cde gjort och j^Fag grät utav lättnad^G och sorg Det var en ^Esista bild av mitt ^Amfödelselan^Fd som jag^C någonsi^Gn såg Men min ^Cmor och far tog mig i ^Fvarsin ^Chand, sen^F sa dom: "^G;Kom ihåg..."

"Det ligger^C ett hus hemma i Dalarna^F vid Lilla M^Gojesjön Där hör ma^Cn lärkans sång i alarna, ^Fdär blommar ros^G och rönn E Am F Gno1 Och i sjön ligger en eka som byggdes av din far Där^F ser man^G löja^Cn ^Gle^Amka,^F dä^Gr - står hus^Cet kvar"

Jag hörde^C hojtande hesa röster när ^Fvi sakta gic^Gk mot land Jag såg^C en helt ny sol i öster och en bun^Ft sedlar i pappa^Gs hand Och jag ^Elyftes i land av en ^Amrökande man som sa^F: "Din f^Car og j^Gej er kjent" Sen bytt^Ce en bilnyckel och pen^Fga^Crna plats med varann och vi fick ^Ffalska ^Gpass och ^Cdokument

Jag ^Chade vart vaken under ^Fhela vår^C flykt, längre ?^F?n nå^Cgonsin^G förut Men nu l^Cåg jag i baksäte^Ft stilla oc^Ch tryggt^F, så somnade ja^Gg tillslut Jag blev ^Evaggad till ro av vår^Am böljande färd, sjöngs t^Fill sömns a^Cv en brumm^Gande bil Och jag ^Cvaknade igen till en ^Ffrämmande^C värld, vi had^Fe sträckk?^G?rt två hu^Cndra mil

Men ^Cistället för skogar oc^Fh böljan^Cde fält låg^F här tät^Cpackat oc^Gh uppå rad ^CSkjul och baracker och ^Ftusentals ^Ctält som en^F snabbt ihopsläng^Gd stad Det ^Evar som en bild ur en ^Amskrämmande dröm "^FVarför stann^Car vi här&q^Guot;, frågade jag Och ^Cmammas röst var båd^Fe sorgsen oc^Ch öm när hon^F sa: "^GVi måste b^Co här ett tag"

Det var en ^Cstad utav hunger, en ^Fstad av ^Cköld, jag var^F mager och^C illa^G klädd Det var en ^Cstad av våld, det var en^F stad av^C stöld, jag va^Fr nästan allt^Gid rädd Och vårt^E nya hem hade^Am väggar av tyg - ett lite^Ft skjul, det va^Cr allt de^Gt var Jag låg^C vaken om natten och^F lyssna i^C smyg p?^F? vad min^Ga föräld^Crar sa

En natt ^Chörde jag far sa: &qu^Fot;Då är^C vi överens, snar^Ft komme^Cr kri^Gget vara ifatt Det går en^C bergsväg till landet^Fs söd^Cra gräns och vi b^Flir upphämta^Gde i natt" ^ESedan kom en mili^Amtärpolis och han^F viskskrek:^C "S^Gkynda på!" ^CMen sen såg han

mig - och han verka frysa till is och sa:^F "Jag^G har bara plats^C för två"

Min ^Cmamma log, hon ^Fkrama mig ^Chårt, sen^F viskade hon^C nåt till mi^Gn far Och hon sa: &^Cquot;Älskling, jag har a^Fldrig gjort n^Cåt så svårt,^F men jag komme^Gr stanna kvar" Jag ^Ebörjade darra, jag^Am kvävde ett skrik och ho^Fn bad mig: &qu^Cot;Min k?^G?ra var tyst" Och ^Cfar stod förstenad och^F blek som ett^C lik när han f?^F?r sis^Gta gången b^Clev kysst

Hennes ^Cskepnad blev mindre ju ^Flängre vi^C for, de vackra^F ögonen, de^Cn mjuk^Ga hyn Att ^Cförlora en mor - att^F förlora e^Cn mor! - är a^Ftt förlora sole^Gn i skyn I ett ^Ebagegeutrymme låg^Am jag och min far, en^F gråtand^Ce pojke oc^Gh man Nu ^Cvisste vi inte längre^F var vi^C var men vi^F viska till^G varann:

Jag ^Cvisste direkt att nånting var fel, när v^Fi plötsligt brom^Gsa in Och när^C rösterna hördes blev jag alldeles stel, f^Far tog min hand^G i sin Och ^Efastän jag inte^Am fatta ett ord och fast jag^F ingen^Cting kunde^G se Kom ^Callt tillbaka ifrån^F kriget i^C nord, det här va^Fr män fr^Gån fiend^Cens armé

Och jag ^Cser än idag hur^F luckan slits^C upp, jag känne^Fr natten^Cs oändli^Gga köld Jag ser hur ^Cfar flyger ut och gör sin^F väldig^Ca kropp till e^Fn levand^Ge sköld Och jag ^Ekänner hur allting^Am ger vika, jag hör hu^Fr bile^Cn starta^Gr igen Och när jag^C äntligen slutad^Fe skr^Cika hör jag d^Fen ändl^Gösa ty^Cstnaden

Jag ^Char ingen aning om hur ^Flänge vi^C for, kanske en^F vecka^C kanske ett^G år Jag låg^C stilla och drömde o^Fm far oc^Ch mor utan et^Ft ord och utan e^Gn tår Och ^Eresan nådde sitt^Am mål till slut, jag ble^Fv avsläp^Cpt i en lit^Gen by Och chauf^Cfören visa mig vad som var^F öst^Cerut, men n^Fu var ja^Gg trött på ^Catt fly

På ett^C höloft gjorde jag mi^Fg för^Cberedd, jag skul^Fle aldr^Cig vak^Gna mer Men jag ^Cfrös inte längre, ja^Fg var int^Ce rädd, när ^Fjag långsamt la^G mig ner Då^E hörde jag plötsligt h^Amur någon kom in, ^Fförsik^Ctigt titta^G jag fram ^CFör första gång^Fen n?^C?gons^Fin, hörde^G jag ord^Cet: "Salam"

Jag ^Cbor än idag på den f?^F?rlova^Cde gård, här vill^F jag al^Cltid st^Ganna kvar Där jag fö^Cr snart tjugo år sen bl^Fev tagen^C i vård av ^Fmin fostermor o^Gch -far Jag är en^E kritvit man i ett^Am gyllene land och mitt^F skinn blir^C ofta^G bränt Och mina ^Cvänner skojar med^F mig ib^Cland om min^F aningen^G svenska^C accent

Min ^Cfru är en duva och ett^F lejon i^C ett, hon har en^F skönhet so^Cm en d^Gemon Och hon är^C tusenfalt älskad se^Fn dagen ho^Cn gett oss v?^F?r underba^Gra son Han har sin ^Efaders hår, sin^Am mors mörka hy, ha^Fn ska snar^Ct fyll^Ga fem Samma ^Cålder som jag då ja^Fg tvingade^Cs fly från det s^Fom en g?^G?ng varit m^Citt hem

Han ^Clåg i mitt knä, ja^Fg smekte han^Cs hår, det v^Far kvä^Cll, han ^Gvar trött Då sa han: ^C"Pappa, det är n^Fåt jag in^Cte f^Förstår - hur kan mitt^G hår vara rött ^EHur kan mina ^Amögon va blå, var komme^Fr jag ^Cegentligen i^Gfrån?" Jag tror ^Caldrig jag älskat honom^F mera ä^Cn då, så s^Fade jag: &^Gquot;Min son..."

Loke Nyberg - Flykten fran sverige