Loke Nyberg - Aldrig mera rädd

Jag fl^Amydde som en fågel över gatorna en natt med k^A7äften full av blod och av sal^Dmiv. Ja, jag fl^Dmydde som jag brukar som en r^Amåtta från en k^Fatt förödmj^B7ukad, förnedrad, för mitt l^Eiv.^{F/E E}

Natten f^Amylldes utav vrål och vansinniga skrik från de som j^A7agade mig med stora tunga st^Dmeg. ”Bättre fl^Dmy än illa fäkta” skrek min t^Amanke i pan^Fik medans mitt hj^B7ärta repeter^Eade ordet f^Ameg.

Och med min h^Dmarhjärtade fart så kom de ^Amefter ganska snart men genom skr^Dmäcken skrek mitt hjärta som bes^Eatt^F/E: ^E Att ”om du fl^Amyr på detta sätt så är det inte mer än r^Dmätt att det är d^Amem som sätter v^Eillkoren in^Dmatt”

Och jag vet ^Aminte vad som hände vad som styrde mitt beslut för ^A7allt jag såg var vrede, våld och bl^Dmod. Men i s^Dmamma stund jag skulle lyckas ^Amundfly dem till sl^Fut så st^B7anna jag i steget där jag st^Eod.^{F/E E}

På en sek^Amund var de ikapp mig när jag långsamt vände om. De kom em^A7ot mig som en störtvåg som en st^Dmorm. Och fastän n^Dmatthimlen blev vit av deras vr^Amede när de k^Fom bar de alla s^B7otsvart blick och unif^Eorm^F/E. ^E

^AmOch allt blev stilla en sekund och jag darra´ som en hund hjärtat spr^A7ängdes i mitt bröst vid varje sl^Dmag. De kom em^Amot mig i en ring och jag f^Dmatta´ ingenting men i den st^Eund som mina ben gav vika hörde jag mig stå och skrika:

J^Amag, jag är inte r^Eädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte r^Amädd. För hur h^Dmårt ni än kan slå ska jag vara h^Amårdare ändå och av det h^Dmat som kommer ifrån er får n^Ei tillbaks fem gånger mer.

Men j^Amag, jag är inte r^Eädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte r^Amädd. För var och ^Dmen av oss som dödas ska t^Amusen nya födas för att st^Eå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera r^Amädd.

Jag ska v^Amara allt ni hatar. Allt ni fruktar allra mest. Allt ni f^A7inner obehagligt, onorm^Dmalt. Jag ska spr^Dmida mig i landet som en f^Amarsot som en p^Fest och inf^B7ektera erat samhälle tot^Ealt^F/E. ^E

Ja, för ^Amer ska jag va blatte, jugge, kosovoalban. För ^A7er är jag från Uzbekist^Dman. Med h^Dmiphop-stylad burka med kr^Amoksabel, turb^Fan. Er ryska m^B7affia och ^Eeran talib^Aman.

Jag ska s^Dme det som en seger om ni s^Amer mig som en neger. H^Dmiv-bärande, Kat-tuggande sv^Eart^F/E. ^E Jag snor c^Amyklar, jobb och brudar. Jag är j^Dmuden ibland judar. Jag är Z^AmOG och jag finns överallt men n^Ei vet inte v^Dmart.

Ni gissa r^Amätt att jo, javisst. Visst fan är jag er kommunist. Stali-L^A7eni-Trotski-Mao-Anark^Dmist. Pervert^Dmerad satanist. Beväpnad dj^Amurrättsaktiv^Fist och mycket r^B7iktigt ska jag vara er kastr^Eeringsf^F/Eeminist.^E

Jag är er s^Amamhällsparasit. Handikappad transvestit. Jag är h^A7emlös och packad och h^Dmög. Rastaf^Dmari och vegan könsoper^Amerad lesbi^Fan. Herreg^B7ud jag ska så hjärtans gärna v^Eara ^F/Eeran b^Eög.

Ja, det är m^Amig ni ska hata. Denna natt på denna gata. Bara k^A7om! Jag är fienden av v^Dmarje typ och slag. För om v^Amanlig innebär att vara n^Dmåt av det ni är och d^Eela era ideal då ska jag aldrig nånsin bli normal men...

J^Amag, jag är inte r^Eädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte r^Amädd. För hur h^Dmårt ni än kan slå ska jag vara h^Amårdare ändå och av det h^Dmat som kommer ifrån er får n^Ei tillbaks fem gånger mer.

Men j^Amag, jag är inte r^Eädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte r^Amädd. För var och ^Dmen av oss som dödas ska t^Amusen nya födas för att st^Eå här blodig bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera r^Amädd.

Ni kan nog g^Amissa hur det slutade, jag hade ingen chans det blev ^A7emo-ärr och tjugofyra st^Dmygn. Och en sir^Dmenskrikande färd i en hyst^Amerisk ambul^Fans och en S^B7alhgrenskavisit på fyra d^Eygn^F/E. ^E

Men jag m^Aminns knappt vad som hände, jag minns knappt att de slog eller att de st^A7ampa på det lilla som blev kv^Dmar. Jag minns b^Dmara jag låg blödande och v^Amärkande och l^Fog som en s^B7ol och som den s^Eegrare jag v^Amar.

Och med g^Amatan mot mitt öra tyckte jag mig kunna höra själva st^Dmadens puls och djupa andet^Eag.^{F/E E} Sedan h^Amörde jag en sång från varje port och trappuppg^Dmång. Ja, det v^Ear så marken börja gunga och jag hörde staden sjunga...

J^Amag, jag är inte r^Eädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte r^Amädd. För hur h^Dmårt ni än kan slå ska jag vara h^Amårdare ändå och av det h^Dmat som kommer ifrån er får n^Ei tillbaks fem gånger mer.

Men j^Amag, jag är inte r^Eädd. Jag är inte rädd. Nej, jag är inte r^Amädd. För var och ^Dmen av oss som dödas ska t^Amusen nya födas för att st^Eå här blodig, bränd och svedd, tillintetgjord men aldrig mera r^Amädd.