Falconer - Grimasch om morgonen

Nu faller ^Dmdagg och nu st^Ciger s^Fol men det kan ^Gmdu inte ^A7hör^Dma. Du ligger u^Bbtan bl^Cus och kj^Fol med läpp^Gmarna mot mitt ö^A7ra. Tala nu a^Dmllvar, ber ^C7du bes^Ftämt, du skrattar v^Gmisor och sju^Cnger sk^Fämt. Du kan, men v^Bbill inte ^Cgö^Fra en sång om ly^Gmckan den ^A7skö^Dmra.

Nu stiger ^Dmsol och nu fa^Cller d^Fagg för fattigt f^Gmolk och för ^A7rik^Dma. Men lyckan ^Bbhar en förg^Ciftad t^Fagg som man bör n^Gmoga undv^A7ika. Hon stannar g^Dmärna i n^C7ågra da^F'r men när du ^Gmvill hålla h^Cenne k^Fvar blir hennes ^Bbögon is^Cka^Flla och du blir b^Gmitter som g^A7all^Dma.

Så faller da^Dmggen för^Cutan l^Fjud och gräs och ^Gmblader blir ^A7våt^Dma. Och varje m^Bborgon står ^Csolen b^Frud fast inga bru^Gmdpsalmer l^A7åta. Ann-Katar^Dmin, du skall v^C7eta a^Ftt det finns en ly^Gmcka som d^Cör av s^Fkratt. Men den vill sm^Bbekas om n^Cat^Ften och den är st^Gmilla som v^A7att^Dmen.

Stig upp ur ^Dmsängen, Ann-K^Catar^Fin, och lyssna ^Gmpå något v^A7ikt^Dmigt. Det finns ett s^Bbärskilt slags ä^Cdelt v^Fin som man bör n^Gmjuta försi^A7ktigt. För om man dr^Dmicker det u^C7tan s^Fans förlorar d^Gmet all s^Cin forna g^Flans och du får k^Bbvar en tom f^Cla^Fska och bittra t^Gmårar och ^A7ask^Dma.