Euskefeurat - Det ar hit man kommer nar man kommer hem

^DKlockan gick mot fem och det r^Gegna lite gr^Dann snart ^Gskulle natten bli till ^Ddag Vi satt vid elden och ^Bmprata med varann ^GErik,Johan,Andersson och jag ^{A D}Dimman kröp sakta i^Gväg över ^Dsjön å, ^Gstorlommen ropa nån stans ^D och jag såg i Eriks ^Bmdrömmade blick hur ^Glågorna tråde sin dans ^A

Det är h^Där man känner vars s^Gtigarna g^Dår och man vet vem som är släkt med v^Aem det h^Där man vet var gäd^Gdorna st^Dår det är hit man kommer n^Aär man kommer h^Dem du ^Bmvet, ja det är h^Dit man kommer n^Aär man kommer h^Dem

Å än^Ddå så (sa han) fas^Gt vi har det^D bra och trvis ^Gganska fint där vi ^Dbor ja å ändå ska du veta så ^Bmångrar jag å fö^Grbannar att man var så dum och ^Afor men man h^Dade ju ingenting att v^Gälja ^Dpå å man t^Gänkte bara stanna några å^Dr men du vet hur det blir sen b^Bmlir det inte av å det blir s^Gvårare för varje år som g^Aår

Det är h^Där man känner vars s^Gtigarna g^Dår och man vet vem som är släkt med v^Aem det h^Där man vet var gäd^Gdorna st^Dår det är hit man kommer n^Aär man kommer h^Dem du ^Bmvet, ja det är h^Dit man kommer n^Aär man kommer h^Dem

Å ^Ddå när vi for va ju u^Gngarna s^Dmå ja chris^Gtoffer han skulle fylla t^Dre å kajsa hon hade inte e^Bmns börja gå när hö^Gsten vi flytta dit n^Aer men ^Dnu har dom ju hunnit v^Gäxa så p^Dass att dom h^Gunnit rota sig d^Där så nu får man tvinga dom ^Bmmed sig dom varje år, ja du ^Gvet vilket helvete det ^Aär

Det är h^Där man känner vars s^Gtigarna g^Dår och man vet vem som är släkt med v^Aem det h^Där man vet var gäd^Gdorna st^Dår det är hit man kommer n^Aär man kommer h^Dem du ^Bmvet, ja det är h^Dit man kommer n^Aär man kommer h^Dem

Å man ty^Dckte det va nyss man gi^Gck här och b^Dar ett stycke vi^Grke när fars gubben sl^Dog men vet hur ofta det b^Bmlir att man far hit u^Gpp nu sen även morsa d^Aog men h^Dur det än blir så ska ^Ggudarna ^Dveta att de ^Gfinns inga bojor eller b^Dand som kan hindra mina tankar att ^Bmfärdas norr ut på ^Gvåren som en flygande ^Aand

Det är h^Där man känner vars s^Gtigarna g^Dår och man vet vem som är släkt med v^Aem det h^Där man vet var gäd^Gdorna st^Dår det är hit man kommer n^Aär man kommer h^Dem du ^Bmvet, ja det är h^Dit man kommer n^Aär man kommer h^Dem

Tjärveden sprakade, ^Gknastrade och b^Drann ^Gå de lukta av kaffe,skog och ^Drök å vi satt där vid elden och ^Bmteg med varann,^G å nånstanns i öster gol en j^Aök ^Ddet gick en stilla krusing ut över sjö^Gn ^Dnatten^G hade åter blivit da^Dg de va den först dage^Bmn i resten av ett liv de va ^GErik,Johan,Andersson o^Dch^A Jag

Det är ^Dhär man känner vars ^Gstigarna ^Dgår och man vet vem som är släkt med ^Avem det h^Där man vet var gäd^Gdorna st^Dår det är hit man kommer n^Aär man kommer h^Dem du ^Bmvet, ja det är h^Dit man kommer n^Aär man kommer h^Dem, Du ^Bmvet ja de är h^Dit man kommer n^Aär man kommer h^Dem ^{A D}