David Ritschard - Vid roines strand

^EHjorden bet^Aar och k^Elockan klingar, klockan hon kl^Eingar på Ro^Aines st^Erand. Svanen hon fly^Eger med v^Aita vi^Engar, hon flyger en^Esam vid mo^Alnets ra^End. Och vårens v^C#mindar i löven ^G#mgå, och solen hon sk^Biner och sjön är b^Elå. ^AMen j^Eag sjunger min lå^Anga län^C#mgtan, jag sj^Eunger ensam vid Ro^Aines st^Erand.

Och farsan m^Ein han är en bj^Aörk i sk^Eogen, och morsan m^Ein är en s^Aommar^Esky. Och brorsan m^Ein han är ett b^Aärs på kr^Eogen, och syrran m^Ein hon är ett v^Ainter^Eny. Men Ensam ^C#mär jag som hedens l^G#mjung, för jag blommar ti^Bdigt och jag vissnar u^Eng. Sj^Aunger, sju^Enger min lå^Anga l^C#mängtan, jag sjunger en^Esam vid Ro^Aines s^Etrand.

Om den strå^Elande so^Alen vis^Este, om hon vis^Este mitt hj^Aärtas h^Eåg, allt sitt ros^Eende sk^Aen hon m^Eiste, för hon skulle s^Ejunka i kvä^Allens v^Eåg, och sjunka, s^C#mjunka i nattens f^G#mamn. När jag ^Bviskar min älsklings n^Eamn, ^Aoch jag sj^Eunger min lå^Anga lä^C#mngtan,

jag sj^Eunger ensam på R^Aoines st^Erand. Sjunger, sju^C#mnger min l^Aånga lä^G#mngtan Jag sjunger en^Esam vid R^Aoines st^Erand