David Andre østby - Oändlig nåd

Din ^Cnåd är alltid ^Gny. när ^Dvarje morgon ^Emgryr Du v^Cäcker upp min s^Gjäl var d^Dag Det ^Cgamla det är g^Glömt, i n^Dådens hav nu ^Emgömt ^CSjung Hallel^Duja^G

O^Cändlig n^Emåd, mig ^DHerren ^Ggav och ^Cän ^Emidag m^Dig g^Ger Jag k^Commit ^Emhem, jag v^Dilsen ^Gvar var ^Cblind men ^Dnu jag ^Gser

Din ^Cnåd står alltid f^Gast ,i ^Dstormens starka ^Emkast när ^Clivet är ett ^Gupprört h^Dav Din ^Ckärlek djup och ^Gvid, mitt ^Dankare, min ^Emfrid ^CSjung hallel^Duja^G

^CVad kan jag ^Emge tillb^Daka ^{G C}Du gick i ^Emdöden för ^Dmig ^CDu gav mig ^Emlivet som ^Dgåv^Ga Ett ^Cliv jag vill ^Emleva för ^DDig

När ^Cvi i ^Emhimlen ^Dsjungit ^Ghar Hans ^Clov i ^Emtusen ^Dår Då ^Cär vår ^Emlovsång ^Dlika k^Glar Den ^Cingen ^Dände ^Gfår