Arvingarna - Att va kär

^Duh-uh, oh-uh, oh-oh, uhm

^DSom ett värmeslag, en december-dag När det sn^Eöa^Emr ^A Som ett ^Bmvärme^Gslag, n^Aär det går mot minus ^Dfem ^A En ^DSankt Bernhards-hund, som är mjuk och rund Söker ^Eupp ^Emdig ^{A G}Där I grevens tid ^AKommer den I rätt min^Dut ^{D N.C}

Det mås^Ete kännas ^EmSå här ^AKännas precis Så ^Dhär ^Bm Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AOh, att va k^Där ^A

^ASom ett ^Dklöverblad, som gör humlan så glad Där I ^Esnåren ^A När den ^Gtar sig fram Genom ^Aluften för ett ^Dslag ^A Som ett l^Dyckorus, när man fylls utav ljus Framåt ^Evåren ^A När man ^Bmmärker ^Gatt ^ADetta blir en härlig ^Ddag

Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AKännas precis Så ^Dhär, oh-^Bmoh Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AOh, att va k^Där En höst ^Eförvandlas till ^Emvår ^AI varje blick jag ^Dfår ^Bm Och det är ^Enu jag ^Emförstår ^Aoh, jag är ^Dkär

Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AKännas precis Så ^Dhär, oh-^Bmoh Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AOh, att va k^Där En höst ^Eförvandlas till ^Emvår ^AI varje blick jag ^Dfår ^Bm Och det är ^Enu jag ^Emförstår ^Aoh, jag är ^Dkär Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AKännas precis Så ^Dhär, ^Bm Det måste ^Ekännas Så ^Emhär ^AOh, ja e kär