Adolphson Falk - Du låter det ske

Jag kan förlo^Gra mig i en v^Hmärld av fantas^Cier. ^D Mina ta^Gnkar svävar o^Hmfta i det b^Clå. ^D Och jag dr^Emöjer allt fö^Em/Dr länge, när jag b^A7/C#orde skynda p^Cå. Men hos d^Gig finns varken tv^Hmekan eller tv^Civel. ^D Du låter det s^Gke – –  – –^Hm – e ^{C D}

Det kan vara sv^Gårt att ta sig f^Hmram, att våga s^Ctegen. ^D Det är al^Gltför lätt att b^Hmli vid det man ^Char. ^D Så i rä^Emdsla att för^Em/Dlora nå't, har jag o^A7/C#fta stannat k^Cvar. Men du mö^Gter mig nå'nst^Hmans på halva v^Cägen. ^D Du låter det s^Gke. ^{C G G7}

Så allt jag vi^Cll ha sagt, och förk^Cmlarat, ifrån dj^Gupet av min s^Emjäl, är att min tv^Ceksamhet inte a^Cmlls är tänkt för di^Gg. ^G7 Och om jag nå^C'n gång valt att förs^Cmöka själv, har jag in^Gsett ^D/F#alltför ^Emväl, att den kr^Aaft du alltid bär också är till för m^Dig. ^D7

Ibland har tv^Givlen för mig lä^Hmngre än jag tän^Ckt mig, ^D och jag har sa^Ggt dig, att jag ^Hmmåste kanske ^Cgå. ^D Men fastän sl^Emutet verkat ^Em/Dnära då, har det ^A7/C#inte blivit ^Cså, för du har al^Gdrig stått i v^Hmägen när det h^Cänt mig. ^D Du låter det s^Gke. ^{C G G7}

Så allt jag vi^Cll ha sagt, och förk^Cmlarat, ifrån dj^Gupet av min s^Emjäl, är att min tv^Ceksamhet inte a^Cmlls är tänkt för d^Gig. ^G7 Och om jag nå^C'n gång valt att förs^Cmöka själv, har jag in^Gsett ^D/F#alltför ^Emväl, att den kr^Aaft du alltid bär också är till för m^Dig. ^D7

Så fast vi of^Gta sjunger f^Hmalskt, i skilda t^Coner, ^D och fast vi ty^Gder våra t^Hmecken tvärs e^Cmot, ^D har jag i^Emnsett under ^Em/Dtidens gång, att vi^A7/C# ändå hör ih^Cop. För jag är d^Gen som väver d^Hmrömmar och vis^Cioner, ^D och du låter det sk^Ge – – – –  ^{Hm C D}

Du låter det s^Gke – – –  ^{Hm C D} Du låter det s^Gke – – –  ^{Hm C D} Du låter det s^Gke.